Rebeccas Hästar
Bluedream
Namn: Bluedream
Smeknamn: Blue
Ålder: 17 år
Kön: Valack
Inriktning: Mest fritidsridning men även en del fälttävlan
Historia: Bluedream är min första häst, och han är nog den lojalaste av alla mina hästar. Förstås är alla min hästar snälla och trogna, men till Bluedream har jag bara ett speciellt band då han är den första hästen jag någonsin ägt. Med honom har jag gjort de mesta äventyren och jag vet att jag alltid kan lita på honom i ur och skur.
Bluedream bodde förut på ett ridstall, och fungerade många år där som ridhäst och guidehäst för turister. När jag kom till Jorvik visste jag inte ennu om jag skulle stanna kvar permanent. I början hade jag bara tänkt att jag skulle stanna över sommaren, men så blev de ju inte. När jag först träffade Thomas Moorland så kom vi överrens att jag skulle hyra Bluedream över sommaren och så skulle han gå tillbaka till sitt vanliga liv på ridstallet där han bodde. För att vara riktigt ärlig så gillade jag inte Bluedream alls i början. Han testa ofta mina nerver genom att vägra gå framåt eller vara allmänt lat och långsam. Sen gillade jag inte heller riktigt färgen på honom. De kändes som att ingen utrustning passade på honom, och inga färger gick att matcha på honom heller. Jag fundera många gånger i början ifall jag skulle be om att få byta häst, men jag är glad att jag aldrig gjorde det.
Tillslut började jag falla för Bluedreams charm och när sommarn var slut så var jag riktigt ledsen över att måsta lämna tillbaka Blue till ridstallet. Men de var inte bara jag som fäst mig vid Blue utan han hade även fäst sig i mig. Det hade också Thomas Moorland märkt och han kom med förslaget att jag skulle kunna få köpa Bluedream. Han tyckte att de skulle vara helt bra ifall Blue skulle få ett hem där bara en red honom och någon som han kunde fästa sig vid. Han hade redan bott på ridstallet sen han var 9 år så nu var de kanske dags att han skulle få penisionera sig från att vara en guide och ridhäst för turister. Till en början så kom det ju lite som en shock då jag inte hade tänkt mig att jag skulle köpa en häst men jag är glad att jag köpte Blue till min egen.
Idag är Bluedream en otroligt snäll och lugn häst, fast han är dock lite orolig emellan åt då de blir mörkt, speciellt om man rider på nya ställen. De precis som om han skyddar ryttaren och varnar för fara som kan lura i de mörka. Han har även varit min kapplöpnings häst och med honom har vi vunnit många championat. Idag är han även penisionerad från kapplöpningsbannorna. Vi kan då och då delta i små race som ombyte men de är mera sällan. Han älskar att ta långa galoppturer i Jorviks fina natur men han gillar också att ta lugna skritt turer i solnedgången.
Smeknamn: Blue
Ålder: 17 år
Kön: Valack
Inriktning: Mest fritidsridning men även en del fälttävlan
Historia: Bluedream är min första häst, och han är nog den lojalaste av alla mina hästar. Förstås är alla min hästar snälla och trogna, men till Bluedream har jag bara ett speciellt band då han är den första hästen jag någonsin ägt. Med honom har jag gjort de mesta äventyren och jag vet att jag alltid kan lita på honom i ur och skur.
Bluedream bodde förut på ett ridstall, och fungerade många år där som ridhäst och guidehäst för turister. När jag kom till Jorvik visste jag inte ennu om jag skulle stanna kvar permanent. I början hade jag bara tänkt att jag skulle stanna över sommaren, men så blev de ju inte. När jag först träffade Thomas Moorland så kom vi överrens att jag skulle hyra Bluedream över sommaren och så skulle han gå tillbaka till sitt vanliga liv på ridstallet där han bodde. För att vara riktigt ärlig så gillade jag inte Bluedream alls i början. Han testa ofta mina nerver genom att vägra gå framåt eller vara allmänt lat och långsam. Sen gillade jag inte heller riktigt färgen på honom. De kändes som att ingen utrustning passade på honom, och inga färger gick att matcha på honom heller. Jag fundera många gånger i början ifall jag skulle be om att få byta häst, men jag är glad att jag aldrig gjorde det.
Tillslut började jag falla för Bluedreams charm och när sommarn var slut så var jag riktigt ledsen över att måsta lämna tillbaka Blue till ridstallet. Men de var inte bara jag som fäst mig vid Blue utan han hade även fäst sig i mig. Det hade också Thomas Moorland märkt och han kom med förslaget att jag skulle kunna få köpa Bluedream. Han tyckte att de skulle vara helt bra ifall Blue skulle få ett hem där bara en red honom och någon som han kunde fästa sig vid. Han hade redan bott på ridstallet sen han var 9 år så nu var de kanske dags att han skulle få penisionera sig från att vara en guide och ridhäst för turister. Till en början så kom det ju lite som en shock då jag inte hade tänkt mig att jag skulle köpa en häst men jag är glad att jag köpte Blue till min egen.
Idag är Bluedream en otroligt snäll och lugn häst, fast han är dock lite orolig emellan åt då de blir mörkt, speciellt om man rider på nya ställen. De precis som om han skyddar ryttaren och varnar för fara som kan lura i de mörka. Han har även varit min kapplöpnings häst och med honom har vi vunnit många championat. Idag är han även penisionerad från kapplöpningsbannorna. Vi kan då och då delta i små race som ombyte men de är mera sällan. Han älskar att ta långa galoppturer i Jorviks fina natur men han gillar också att ta lugna skritt turer i solnedgången.
Goldstar
Namn: Goldstar
Smeknamn: Goldy, Stjärnan
Ålder: 14 år
Kön: Valack
Inriktning: Western och fritids ridning
Historia: Goldstar jobbade förut som läromästare inom westernridning. Han jobbade även en del som ridhäst för såna som ville lära sig rida just för sitt lugna temperament mot både barn och vuxna.
Dock så välte han en gång i en kurva då han tävlade i ett barrel race. Han sattes sedan på hyra när han blev sjukskriven och kunde för ett par månader inte tävlas med utan måste ta de lite lugnare.
Jag bestämde mig för att hyra Goldstar för tiden han var sjukskriven. De var räknat att de bara skulle ta 2-3 månader för honom att bli frisk, men efter att 3 månader hade gått var Goldy fortfarande sjuk i benet och kunde inte delta i tävlingar. Det visade sig att det skulle ta 4-6 månader till innan Goldy skulle vara helt frisk igen.
Jag hade nu redan ridit Goldstar i 4 månader. Då bestämde Goldys dåvarande ägare att sälja Goldstar,då de inte var säkert ifall Goldstars ben skulle hålla alla branta kurvor mera. Så jag blev erbjuden att köpa Goldstar. Jag hade redan blivit ganska fäst vid Goldstar och hans lugna temperament, så de krävdes inte många dagars tänkte tid innan jag bestämde mig för att köpa Goldy.
Idag är Goldstar 100% frisk och vi tränar fortfarande inom western ridning, men inte lika intensivt som Goldy en gång gjorde och jag är fortfarande lite försiktig med hans ben. Jag har också deltagit med Goldstar i ett par championat men de känns som att de inte är riktigt hans grej. Han älskar också att rida en sval sommar kväll i skogen. Goldstar är en otroligt lugn häst. Han är till och med lugnare än Bluedream. Fast Bluedream också är otroligt lugn och snäll, kan han ibland bli lite orolig och börja trippa/steppa.
Goldstar har aldrig under min upplevelse blivit rädd eller osäker för något. Man skulle nästan kunna säga att han är Bombsäker. Han kommer också ungefär överens med alla hästar. Fast han är så oroligt lugn och snäll så är han inte alls lat och man får också lätt fart på honom. Han gillar också att springa över långa ängar.
Smeknamn: Goldy, Stjärnan
Ålder: 14 år
Kön: Valack
Inriktning: Western och fritids ridning
Historia: Goldstar jobbade förut som läromästare inom westernridning. Han jobbade även en del som ridhäst för såna som ville lära sig rida just för sitt lugna temperament mot både barn och vuxna.
Dock så välte han en gång i en kurva då han tävlade i ett barrel race. Han sattes sedan på hyra när han blev sjukskriven och kunde för ett par månader inte tävlas med utan måste ta de lite lugnare.
Jag bestämde mig för att hyra Goldstar för tiden han var sjukskriven. De var räknat att de bara skulle ta 2-3 månader för honom att bli frisk, men efter att 3 månader hade gått var Goldy fortfarande sjuk i benet och kunde inte delta i tävlingar. Det visade sig att det skulle ta 4-6 månader till innan Goldy skulle vara helt frisk igen.
Jag hade nu redan ridit Goldstar i 4 månader. Då bestämde Goldys dåvarande ägare att sälja Goldstar,då de inte var säkert ifall Goldstars ben skulle hålla alla branta kurvor mera. Så jag blev erbjuden att köpa Goldstar. Jag hade redan blivit ganska fäst vid Goldstar och hans lugna temperament, så de krävdes inte många dagars tänkte tid innan jag bestämde mig för att köpa Goldy.
Idag är Goldstar 100% frisk och vi tränar fortfarande inom western ridning, men inte lika intensivt som Goldy en gång gjorde och jag är fortfarande lite försiktig med hans ben. Jag har också deltagit med Goldstar i ett par championat men de känns som att de inte är riktigt hans grej. Han älskar också att rida en sval sommar kväll i skogen. Goldstar är en otroligt lugn häst. Han är till och med lugnare än Bluedream. Fast Bluedream också är otroligt lugn och snäll, kan han ibland bli lite orolig och börja trippa/steppa.
Goldstar har aldrig under min upplevelse blivit rädd eller osäker för något. Man skulle nästan kunna säga att han är Bombsäker. Han kommer också ungefär överens med alla hästar. Fast han är så oroligt lugn och snäll så är han inte alls lat och man får också lätt fart på honom. Han gillar också att springa över långa ängar.
Nightprincess
Namn: Nightprincess
Smeknamn: Prin, Intch, Intches
Ålder: 16 år
Kön: Sto
Inriktning: Dressyr och fälttävlan
Historia: Nightprincess köpte jag från en uppfödare från ett större fastland utanför jorvik innan hon sen importerades till ön. I början var de meningen att hon skulle hålla kvar Intch, men de kunde hon tyvärr inte. Hon hade redan flera andra friserhästar så hennes tid räckte inte till Intces. Nightpincess har dock varit med på ett par utställningar som hennes dåvarande uppfödare förde henne till. Sen såldes hon också för hon hade inte vad som krävdes för att bli en utställningshäst och så fick hon inte några priser heller som hennes andra friserhästar hon förde på utställningar fick. Nightprincess mamma tex har vunnit många tävlingar och är en prisbelönt häst. Uppfödaren jag köpte Prin från var otroligt snäll och trevlig och hon hade uppfostrat Nightprincess bra. De enda tråkiga med Intch är att hon är rädd för vatten. När hon var ett föl så stog hon ute i en sommar hage med sin mamma där de skulle få beta över sommaren. I hagen fanns ett litet skydds tak byggt av trä där de kunde söka skydd ifall de regna, och en damm i mitten av hagen. En dag var de ett otroligt dåligt väder och de ösregnade så gått som hela dagen. På kvällen fortsatte det och regna, de regnade så mycket att dammen började översvämma och hagen började fyllas med djupa pölar. när Intch och hennes mamma skulle söka skydd under taket så fastnade Prin i en pöl full med lera och vatten. Hon började sjunka in i leran men som tur var kom en stall skötare förbi och kollade hur de var med alla hästar. Hon märkte Prin och hjälpte henne upp ur leran. Efter den dagen har Nightprincess aldrig gått nära vatten igen. Hon undviker alla pölar och hav så långt de går. Jag försöker fortfarande vänja henne vid vatten med de verkar rätt lön löst. Skulle de vara så att ja får henne att ta ett par steg in i havet på stranden så tar de inte många sekunder innan hon sätter full galopp mot torra land. Regnet har hon dock inga problem med eller allmänt små vattenpölar. Bara stora djupa pölar och sjöar undviker hon. Annars är hon det snällaste och äldsta stoet jag har. Jag använder henne mest inom dressyr och frihetsdressyr, men vi har även hållit på med en del fälttävlan. Nightprincess trivs bäst i naturen där vatten inte är i sikte.
Smeknamn: Prin, Intch, Intches
Ålder: 16 år
Kön: Sto
Inriktning: Dressyr och fälttävlan
Historia: Nightprincess köpte jag från en uppfödare från ett större fastland utanför jorvik innan hon sen importerades till ön. I början var de meningen att hon skulle hålla kvar Intch, men de kunde hon tyvärr inte. Hon hade redan flera andra friserhästar så hennes tid räckte inte till Intces. Nightpincess har dock varit med på ett par utställningar som hennes dåvarande uppfödare förde henne till. Sen såldes hon också för hon hade inte vad som krävdes för att bli en utställningshäst och så fick hon inte några priser heller som hennes andra friserhästar hon förde på utställningar fick. Nightprincess mamma tex har vunnit många tävlingar och är en prisbelönt häst. Uppfödaren jag köpte Prin från var otroligt snäll och trevlig och hon hade uppfostrat Nightprincess bra. De enda tråkiga med Intch är att hon är rädd för vatten. När hon var ett föl så stog hon ute i en sommar hage med sin mamma där de skulle få beta över sommaren. I hagen fanns ett litet skydds tak byggt av trä där de kunde söka skydd ifall de regna, och en damm i mitten av hagen. En dag var de ett otroligt dåligt väder och de ösregnade så gått som hela dagen. På kvällen fortsatte det och regna, de regnade så mycket att dammen började översvämma och hagen började fyllas med djupa pölar. när Intch och hennes mamma skulle söka skydd under taket så fastnade Prin i en pöl full med lera och vatten. Hon började sjunka in i leran men som tur var kom en stall skötare förbi och kollade hur de var med alla hästar. Hon märkte Prin och hjälpte henne upp ur leran. Efter den dagen har Nightprincess aldrig gått nära vatten igen. Hon undviker alla pölar och hav så långt de går. Jag försöker fortfarande vänja henne vid vatten med de verkar rätt lön löst. Skulle de vara så att ja får henne att ta ett par steg in i havet på stranden så tar de inte många sekunder innan hon sätter full galopp mot torra land. Regnet har hon dock inga problem med eller allmänt små vattenpölar. Bara stora djupa pölar och sjöar undviker hon. Annars är hon det snällaste och äldsta stoet jag har. Jag använder henne mest inom dressyr och frihetsdressyr, men vi har även hållit på med en del fälttävlan. Nightprincess trivs bäst i naturen där vatten inte är i sikte.
Fastfire
Namn: Fastfire
Smeknamn: Fire, Fairy
Ålder: ca 7 år
Kön: Hingst
Inriktning: Hoppning och distansridning
Historia: Fastfire har en lite mörkare historia bakom sig. Allt började för flera år tillbaka då ett par fiskare var och fiskade nära en större ö utanför Jorvik. På ön levde det större flockar av vildhästar som på sydhoven, där de mest bara lever welsh ponnyer. De två fiskarna upptäckte två hästar som låg helt stilla på stranden bredvid ett större berg. När de åkte närmare med sin båt märkte de snabbt att något var fel. De klev i land på ön men hästarna låg fortfarande blixt stilla. De gick närmare och märkte att de båda var skadade. Det var Fire och en annan häst man tror var hans mamma. De två fiskarna råkade känna Herman så de ringde honom och bad honom komma och kolla hur illa hästarna var skadade. Man vet inte exakt vad som hänt, men man tror att hästarna skadade sig när de skulle söka skydd från stormen dagen före. De visade sig vara värre än man först trodde. Fastfire och hans mamma skickades till Jorvik där de kunde få bättre hjälp av en veterinär. De märktes att Fastfires mamma aldrig haft någon sorts kontakt med människor. Hon stred emot så mycket hon kunde och varje gång hon fick chansen att bita eller sparka så gjorde hon det. Fastfire där emot var mera lugn. Han verkade vara mera rädd än ilsken. De visade sig att Fires mamma var värre skadad än det först verkade. Fastfire hade inte lika illa som sin mamma, han hade bara fått några skrapmärken på båda bakbenen och ett litet sår vid magen.Från första början var det meningen att Fire och hans mamma skulle skötas och bli friska och kunna skickas tillbaka till ön, men så blev det inte. Fires mammas bakben hade gått av och hon hade ett djupt sår vid magen. Hon kunde just och just stå. Hon blev också svagare hela tiden pågrund av allt blod som hon misste. Tillslut fanns de inget man kunde göra för henne så hon hamnades avlivas. Fastfire hade fått samma öde som sin mamma om det inte varit för Herman. Han såg goda möjligheter i Fire att bli tam. Just för att han var lugnare än sin mamma och för att han ennu var så ung så han kanske kunde vänja sig vid människor. När han hittades var han ca ett år gammal. Så Herman bestämde sig för att ge Fairy en chans och började träna honom att kunna bli ridhäst. Det enda problemet var att Herman inte kunde hålla Fire, för han hade bara en ledig box för ca ett halft år innan boxen skulle ges till en annan häst. Ungefär 1 månad före att Fire skulle måsta flyttas kontaktade Herman mig. Han berättade om Fire och frågade rakt ut ifall jag skulle vara intresserad om att ta hand om och uppfostra honom. Jag sa att jag skulle tänka på saken först. 1 månad senare hade Fire flyttas till Guldspurs där han tillfälligt skulle bo före jag var redo att ta emot honom. Första gången jag såg Fire så visste jag att det var nåt speciellt med honom som jag drog mig till, så jag bestämde mig för att försöka ge honom ett hem, och jag är glad att jag gjorde de. När han kom till mig hade han redan blivit van vid träns och sadel, och även blivit lätt riden av en yngre ryttare. Herman hjälpe mig fortfarande mycket efter att jag fått Fire till mitt stall. Jag ville också att Fire skulle vänja sig vid Daisy då jag ca dagligen har kontakt med henne. Jag tog det väldigt lungt med Fire och jobbade mycket från marken i början, jag ville att han skulle kunna lita på mig och det tog en lång tid innan jag första gången satte mig i sadeln på honom.
Idag märks det just inte alls att Fire skulle ha fötts i det vilda förutom i hagen där man ser att han är bossen bland de andra hästarna. Han är också väldig känslig i munen, så jag har många gånger ridit honom utan bett. Han gillar heller inte alls främmande hästar. Daisys hästar har han vant sig vid vilket är bra. Den enda hästen från mitt stall han inte kommer överrens med är Icepearl. Henne förstår han sig inte på då hon alltid ska retas med honom. Men ifall någon främmande häst kommer för nära honom, mig eller Daisy så försöker han bitas eller sparka. Jag har börjat fundera ifall jag skulle börja använda Fire som race häst, att slå rekord me osv. Championat vill jag inte ta honom till då han inte trivs bland främmande hästar och jag tror allmänt det skulle vara för stressande för honom. Annars är han jätte snäll och sin ryttare trogen, fast han skulle aldrig kunna bli en ridskolehäst då han är en sådan som fäster sig vid en och gillar inte att bli riden av många.
Han gillar mest att ta en strandpromenad med mig och Daisy en varm sommardag, eller springa längs strandkanten.
Smeknamn: Fire, Fairy
Ålder: ca 7 år
Kön: Hingst
Inriktning: Hoppning och distansridning
Historia: Fastfire har en lite mörkare historia bakom sig. Allt började för flera år tillbaka då ett par fiskare var och fiskade nära en större ö utanför Jorvik. På ön levde det större flockar av vildhästar som på sydhoven, där de mest bara lever welsh ponnyer. De två fiskarna upptäckte två hästar som låg helt stilla på stranden bredvid ett större berg. När de åkte närmare med sin båt märkte de snabbt att något var fel. De klev i land på ön men hästarna låg fortfarande blixt stilla. De gick närmare och märkte att de båda var skadade. Det var Fire och en annan häst man tror var hans mamma. De två fiskarna råkade känna Herman så de ringde honom och bad honom komma och kolla hur illa hästarna var skadade. Man vet inte exakt vad som hänt, men man tror att hästarna skadade sig när de skulle söka skydd från stormen dagen före. De visade sig vara värre än man först trodde. Fastfire och hans mamma skickades till Jorvik där de kunde få bättre hjälp av en veterinär. De märktes att Fastfires mamma aldrig haft någon sorts kontakt med människor. Hon stred emot så mycket hon kunde och varje gång hon fick chansen att bita eller sparka så gjorde hon det. Fastfire där emot var mera lugn. Han verkade vara mera rädd än ilsken. De visade sig att Fires mamma var värre skadad än det först verkade. Fastfire hade inte lika illa som sin mamma, han hade bara fått några skrapmärken på båda bakbenen och ett litet sår vid magen.Från första början var det meningen att Fire och hans mamma skulle skötas och bli friska och kunna skickas tillbaka till ön, men så blev det inte. Fires mammas bakben hade gått av och hon hade ett djupt sår vid magen. Hon kunde just och just stå. Hon blev också svagare hela tiden pågrund av allt blod som hon misste. Tillslut fanns de inget man kunde göra för henne så hon hamnades avlivas. Fastfire hade fått samma öde som sin mamma om det inte varit för Herman. Han såg goda möjligheter i Fire att bli tam. Just för att han var lugnare än sin mamma och för att han ennu var så ung så han kanske kunde vänja sig vid människor. När han hittades var han ca ett år gammal. Så Herman bestämde sig för att ge Fairy en chans och började träna honom att kunna bli ridhäst. Det enda problemet var att Herman inte kunde hålla Fire, för han hade bara en ledig box för ca ett halft år innan boxen skulle ges till en annan häst. Ungefär 1 månad före att Fire skulle måsta flyttas kontaktade Herman mig. Han berättade om Fire och frågade rakt ut ifall jag skulle vara intresserad om att ta hand om och uppfostra honom. Jag sa att jag skulle tänka på saken först. 1 månad senare hade Fire flyttas till Guldspurs där han tillfälligt skulle bo före jag var redo att ta emot honom. Första gången jag såg Fire så visste jag att det var nåt speciellt med honom som jag drog mig till, så jag bestämde mig för att försöka ge honom ett hem, och jag är glad att jag gjorde de. När han kom till mig hade han redan blivit van vid träns och sadel, och även blivit lätt riden av en yngre ryttare. Herman hjälpe mig fortfarande mycket efter att jag fått Fire till mitt stall. Jag ville också att Fire skulle vänja sig vid Daisy då jag ca dagligen har kontakt med henne. Jag tog det väldigt lungt med Fire och jobbade mycket från marken i början, jag ville att han skulle kunna lita på mig och det tog en lång tid innan jag första gången satte mig i sadeln på honom.
Idag märks det just inte alls att Fire skulle ha fötts i det vilda förutom i hagen där man ser att han är bossen bland de andra hästarna. Han är också väldig känslig i munen, så jag har många gånger ridit honom utan bett. Han gillar heller inte alls främmande hästar. Daisys hästar har han vant sig vid vilket är bra. Den enda hästen från mitt stall han inte kommer överrens med är Icepearl. Henne förstår han sig inte på då hon alltid ska retas med honom. Men ifall någon främmande häst kommer för nära honom, mig eller Daisy så försöker han bitas eller sparka. Jag har börjat fundera ifall jag skulle börja använda Fire som race häst, att slå rekord me osv. Championat vill jag inte ta honom till då han inte trivs bland främmande hästar och jag tror allmänt det skulle vara för stressande för honom. Annars är han jätte snäll och sin ryttare trogen, fast han skulle aldrig kunna bli en ridskolehäst då han är en sådan som fäster sig vid en och gillar inte att bli riden av många.
Han gillar mest att ta en strandpromenad med mig och Daisy en varm sommardag, eller springa längs strandkanten.
Icepearl
Namn: Icepearl
Smeknamn: Pärlan, Cia
Ålder: 6 år
Kön: Sto
Inriktning: Fritidsdressyr och kapplöpning
Historia: Cia köpte jag från en familj som inte kunde hålla kvar henne eftersom de inte hade tillräckligt med kunskaper för att uppfostra henne rätt. Det var deras första häst och Cia reds till mesta dels av dottern i familjen. Flickan som red Cia hade inte tillräckligt med erfarenhet för att kunna hålla Pärlan i kontroll och tillslut så var de Icepearl som bestämde vad man gjorde istället för ryttaren. När Icepearl kom till mig hade hon ganska många dåliga vanor. Hon var van att hon fick bestämma vad man gjorde på ridturerna och att det var hon som bestämde tempot. När jag började rida Icepearl blev hon riktigt förvånad över att det var någon annan som bestämde än hon. Till en början protesterade hon mycket med att bland annat vägra gå framåt eller sätta full galopp. Ifall hon blev riktigt irriterad kunde hon även bocka. När man skulle spänna sadeln kunde hon hota med att bita och se allmänt arg ut. Detta var också en annan dålig vana som Icepearl lärt sig för att slippa att man spänner sadeln.
Idag har hon blivit av med nästan alla dåliga vanor. Hon är dock fortfarande väldigt envis, och i terrängen vill hon gärna nosa och undersöka sånt hon tycker verkar intressant. Låter jag henne göra det så går hon hur fint som helst och lyder allmänt bra. Ifall jag ber henne gå framåt då hon vill nosa på något så totalt fryser hon och vägrar ta ett enda steg. Fortsätter jag och mana på henne att gå framåt börjar hon antingen backa eller är hon riktigt irriterad så kan hon även bocka, men de händer otroligt sällan nuförtiden. Hon brukar heller inte mera ta full galopp som hon förr gjorde då hon protesterade, hon mest bara vägrar gå framåt. På ridbanan och i manegen brukar hon inte hitta på några dumheter, utan koncentrerar sig istället på vad man ber henne göra. Annars är Icepearl en otroligt snäll och nyfiken häst som älskar att få uppmärksamhet och klappningar. Pärlan är också min nuvarande kapplöpningshäst, och verkar älskar att få springa bland andra hästar.Något annat hon också verkar älska är att reta Fastfire tills han jagar henne runt hagen.Förut var Cia lite snabbare än Fire, så det var roligt när han aldrig fick ikapp henne, men på senaste tid har Fastfire sprungit ikapp Icepearl vilket inte alls mera är lika roligt då han brukar nafsa tillbaka. Annars gillar hon långa lugna skritt turer i terrängen där hon kan få nosa och undersöka i lugn och ro.
Smeknamn: Pärlan, Cia
Ålder: 6 år
Kön: Sto
Inriktning: Fritidsdressyr och kapplöpning
Historia: Cia köpte jag från en familj som inte kunde hålla kvar henne eftersom de inte hade tillräckligt med kunskaper för att uppfostra henne rätt. Det var deras första häst och Cia reds till mesta dels av dottern i familjen. Flickan som red Cia hade inte tillräckligt med erfarenhet för att kunna hålla Pärlan i kontroll och tillslut så var de Icepearl som bestämde vad man gjorde istället för ryttaren. När Icepearl kom till mig hade hon ganska många dåliga vanor. Hon var van att hon fick bestämma vad man gjorde på ridturerna och att det var hon som bestämde tempot. När jag började rida Icepearl blev hon riktigt förvånad över att det var någon annan som bestämde än hon. Till en början protesterade hon mycket med att bland annat vägra gå framåt eller sätta full galopp. Ifall hon blev riktigt irriterad kunde hon även bocka. När man skulle spänna sadeln kunde hon hota med att bita och se allmänt arg ut. Detta var också en annan dålig vana som Icepearl lärt sig för att slippa att man spänner sadeln.
Idag har hon blivit av med nästan alla dåliga vanor. Hon är dock fortfarande väldigt envis, och i terrängen vill hon gärna nosa och undersöka sånt hon tycker verkar intressant. Låter jag henne göra det så går hon hur fint som helst och lyder allmänt bra. Ifall jag ber henne gå framåt då hon vill nosa på något så totalt fryser hon och vägrar ta ett enda steg. Fortsätter jag och mana på henne att gå framåt börjar hon antingen backa eller är hon riktigt irriterad så kan hon även bocka, men de händer otroligt sällan nuförtiden. Hon brukar heller inte mera ta full galopp som hon förr gjorde då hon protesterade, hon mest bara vägrar gå framåt. På ridbanan och i manegen brukar hon inte hitta på några dumheter, utan koncentrerar sig istället på vad man ber henne göra. Annars är Icepearl en otroligt snäll och nyfiken häst som älskar att få uppmärksamhet och klappningar. Pärlan är också min nuvarande kapplöpningshäst, och verkar älskar att få springa bland andra hästar.Något annat hon också verkar älska är att reta Fastfire tills han jagar henne runt hagen.Förut var Cia lite snabbare än Fire, så det var roligt när han aldrig fick ikapp henne, men på senaste tid har Fastfire sprungit ikapp Icepearl vilket inte alls mera är lika roligt då han brukar nafsa tillbaka. Annars gillar hon långa lugna skritt turer i terrängen där hon kan få nosa och undersöka i lugn och ro.
Moonpepper
Namn: Moonpepper
Smeknamn: Moon, Pepsi
Ålder: 15 år
Kön: Valack
Inriktning: Hoppning och fälttävlan
Historia: Pepsi är egentligen den enda vars bakgrund jag inte vet så mycket om. Jag vet att han har flyttat runt mycket och inte riktigt haft ett ordentligt hem. De sägs också att han skulle ha blivit slagen och misshandlad av vissa ägare han bodde hos, och att han i något skede skulle ha jobbat som polishäst för sin lugna och modiga personlighet. Värför han åkt runt så mycket vet jag inte. Han är en otroligt snäll och lugn valack, och kommer bra överrens med de flesta, fast till skillnad från resten av mina hästar så söker han sig aldrig till människan utan det är alltid jag som måste gå till honom. Han älskar att stå beta med Fastfire och fast Fairy är hingst så blir de inget problem eftersom Moon inte har nåt behov av att vara boss utan lunkar glatt efter Fire. Han är inte lat men han är heller inte jätte energisk utan just där emellan. Då man hoppar hinder verkar han dock väldigt pigg och framåt strävande och hoppar glatt över alla hinder utan problem. Vid dressyr där emot verkar han bli rätt uttråkat och saktar snabbt ner tempot och verkar inte ha något vidare stort intresse att röra sig framåt. Så jag bestämde mig för att ha honom till hoppning istället då de verkar vara något han går igång på och tycker om att göra. I terrängen går han också fint framåt utan problem. Precis som Goldstar så verkar han inte heller riktigt beröras av något i terrängen. Det enda han verkar bli upprörd och orolig över är när man håller i en ridpiska, men jag försöker lära honom att de inte är något farligt och att jag aldrig skulle göra honom illa.
Pepsi älskar att få kärlek och att bli krafsad mellan öronen. Han gillar också ta lugna skritt turer en sval sommardag på stranden
Smeknamn: Moon, Pepsi
Ålder: 15 år
Kön: Valack
Inriktning: Hoppning och fälttävlan
Historia: Pepsi är egentligen den enda vars bakgrund jag inte vet så mycket om. Jag vet att han har flyttat runt mycket och inte riktigt haft ett ordentligt hem. De sägs också att han skulle ha blivit slagen och misshandlad av vissa ägare han bodde hos, och att han i något skede skulle ha jobbat som polishäst för sin lugna och modiga personlighet. Värför han åkt runt så mycket vet jag inte. Han är en otroligt snäll och lugn valack, och kommer bra överrens med de flesta, fast till skillnad från resten av mina hästar så söker han sig aldrig till människan utan det är alltid jag som måste gå till honom. Han älskar att stå beta med Fastfire och fast Fairy är hingst så blir de inget problem eftersom Moon inte har nåt behov av att vara boss utan lunkar glatt efter Fire. Han är inte lat men han är heller inte jätte energisk utan just där emellan. Då man hoppar hinder verkar han dock väldigt pigg och framåt strävande och hoppar glatt över alla hinder utan problem. Vid dressyr där emot verkar han bli rätt uttråkat och saktar snabbt ner tempot och verkar inte ha något vidare stort intresse att röra sig framåt. Så jag bestämde mig för att ha honom till hoppning istället då de verkar vara något han går igång på och tycker om att göra. I terrängen går han också fint framåt utan problem. Precis som Goldstar så verkar han inte heller riktigt beröras av något i terrängen. Det enda han verkar bli upprörd och orolig över är när man håller i en ridpiska, men jag försöker lära honom att de inte är något farligt och att jag aldrig skulle göra honom illa.
Pepsi älskar att få kärlek och att bli krafsad mellan öronen. Han gillar också ta lugna skritt turer en sval sommardag på stranden
Snowhill
Namn: Snowhill
Smeknamn: Snowy
Ålder: 11 år
Kön: Sto
Inriktning: Fälttävlan och Hoppning
Historia: Snowhill köpte jag från kallterna som inte längre ville ha kvar henne efter att deras dotter omkom i en snölavin. Snowhill och deras dotter hade varit ute på en ridtur uppe i bergen i Dinodalen en stormig vinterkväll. Hennes föräldrar hade varnat henne att inte gå nära de stora bergen då de fanns risk för snölaviner. Deras dotter hade lovat dem att vara försiktig och att de inte var någon fara så länge hon var med Snowy. När de väll var uppe i bergen hade deras dotter antagligen sett eller hört något som intresserade henne så hon hade ridit närmare de höga bergen som hennes föräldrar varnat för. Plötsligt hade en stor smäll hörts som skrämde Snowhill så hon kastade av dottern och galoppera tillbaka till byn. De höga ljudet hade fått snön uppe i bergen i rörelse och skapat en snölavin. Efter att Snowhill kom galopperande tillbaka utan ryttare så blev föräldrarna oroliga var deras dotter kunde vara och de satte full fart iväg mot bergen var smällen hade hörts. När de kom fram såg de inga spår av deras dotter. De började gräva i den tjocka snön och efter ett par timmar hittades dottern under den tjocka snö täcket. Hon hade tyvärr omkommit och kvävts av all snö som kom över henne. Efter den kvällen ville de bli av med Snowhill så snabbt som möjligt. De beskyllde Snowhill för att vara orsaken till deras dotters död. De hade uppfostra sina fjordingar att alltid stanna med ryttaren men Snowy hade svikit deras förtroende och de ville inte längre ha kvar henne i familjen. Därifrån fick hon också sitt namn Snowhill, efter snöberget där lavinen startade. När jag köpte henne sa de att hon hade en "förbannelse" över sig, men jag har då inte märkt av något sådant och jag tror inte heller på sånt i första taget.
Idag tränar jag och Snowy främst inom hoppning och fälttävlan. Jag har funderat på ifall jag skulle delta med henne i championat men än så länge har det inte blivit av. Hon är en lugn och tålig häst med stadiga ben och inga dåliga stallvanor. Hon är alltid beredd på att ge sig ut på äventyr. I början var hon lite ovan med storstan och allt buller och oljud, men hon vande sig snabbt vid den nya omgivningen och idag har hon inte blivit rädd för någonting. Hon gillar mest hösten och vintern och är alltid redo på att ta en galopptur i skogen.
Smeknamn: Snowy
Ålder: 11 år
Kön: Sto
Inriktning: Fälttävlan och Hoppning
Historia: Snowhill köpte jag från kallterna som inte längre ville ha kvar henne efter att deras dotter omkom i en snölavin. Snowhill och deras dotter hade varit ute på en ridtur uppe i bergen i Dinodalen en stormig vinterkväll. Hennes föräldrar hade varnat henne att inte gå nära de stora bergen då de fanns risk för snölaviner. Deras dotter hade lovat dem att vara försiktig och att de inte var någon fara så länge hon var med Snowy. När de väll var uppe i bergen hade deras dotter antagligen sett eller hört något som intresserade henne så hon hade ridit närmare de höga bergen som hennes föräldrar varnat för. Plötsligt hade en stor smäll hörts som skrämde Snowhill så hon kastade av dottern och galoppera tillbaka till byn. De höga ljudet hade fått snön uppe i bergen i rörelse och skapat en snölavin. Efter att Snowhill kom galopperande tillbaka utan ryttare så blev föräldrarna oroliga var deras dotter kunde vara och de satte full fart iväg mot bergen var smällen hade hörts. När de kom fram såg de inga spår av deras dotter. De började gräva i den tjocka snön och efter ett par timmar hittades dottern under den tjocka snö täcket. Hon hade tyvärr omkommit och kvävts av all snö som kom över henne. Efter den kvällen ville de bli av med Snowhill så snabbt som möjligt. De beskyllde Snowhill för att vara orsaken till deras dotters död. De hade uppfostra sina fjordingar att alltid stanna med ryttaren men Snowy hade svikit deras förtroende och de ville inte längre ha kvar henne i familjen. Därifrån fick hon också sitt namn Snowhill, efter snöberget där lavinen startade. När jag köpte henne sa de att hon hade en "förbannelse" över sig, men jag har då inte märkt av något sådant och jag tror inte heller på sånt i första taget.
Idag tränar jag och Snowy främst inom hoppning och fälttävlan. Jag har funderat på ifall jag skulle delta med henne i championat men än så länge har det inte blivit av. Hon är en lugn och tålig häst med stadiga ben och inga dåliga stallvanor. Hon är alltid beredd på att ge sig ut på äventyr. I början var hon lite ovan med storstan och allt buller och oljud, men hon vande sig snabbt vid den nya omgivningen och idag har hon inte blivit rädd för någonting. Hon gillar mest hösten och vintern och är alltid redo på att ta en galopptur i skogen.
Skygaze
Namn: Skygaze
Smeknamn: Skyler, Sky
Ålder: 6 år
Kön: Sto
Inriktning: Kapplöpning, Hoppning och en del körning
Historia: Skygaze köptes ur en rik familj som skulle ha henne som kapplöpningshäst. Skylers mamma hade varit en prisbelönt häst inom kapplöpning, så man ville testa ifall Sky hade ärft sin mammas goda egenskaper inom kapplöpning. Så när hon fyllde 3 och ett halft år sattes hon på sin första tävling för att testa hennes snabbhet. Tyvärr hade Skyler inte fått tillräckligt med träning så när skottlossningen gick blev hon totalt vett skrämd och kastade av sin ryttare. Efter det fick Skygaze rykte som "galen" och "värdelös" och det var nära att hon skulle bli avlidad ifall jag inte hittat henne i tid. Familjen som jag köpte henne från verkade inte ha något större intresse för hästen och dess välmående utan var bara efter pengarna den skulle tjäna för dem. Jag tror också att de slog och misshandlade henne vid tillfällen då hon inte presterade tillräckligt bra enligt dem. När hon kom till mig var hon en ganska orolig häst med dåliga stallvanor. Hon trippade ofta oroligt och kastade nervöst med huvudet. När man kom in i boxen strök hon genast öronen bakåt och hotade med att bitas och sparkas. Hon hade alltså inget förtroende mot människor och enligt hennes förra familj skulle man använda piskan för att visa vem som bestämmer, vilket jag absolut vägrar göra. När jag inte ville ta emot deras "tips" om hur jag skulle uppfostra Skyler så skrattade dom bara och sa att jag kommer lämna tillbaka henne före veckan är slut. Hon står idag fortfarande i mitt stall och jag har inte haft kontakt med dom efter det.
Idag litar jag på Sky och hon litar på mig. Hon är dock fortfarande väldigt otålig och blir snabbt nervös och börjar trippa i stora folkmassor. Blir hon uttråkad så kan hon släppa en och annan bakut spark. Till skillnad från Icepearl som protesterar genom att vägra gå framåt så protesterar Skyler med att antingen bocka eller ta full galopp. Med andra ord, så är fart de viktigaste för henne. Hon är lyckligast ifall hon får galoppera i full galopp förbi ängar och städer. Men får man henne att koncentrera sig på de man ber henne om så är hon underbar att rida, man måste bara ha tålamod och ge henne tydliga hjälper.
När man sköter henne så gör hon inga dumheter utan njuter av skötseln och uppmärksamheten hon får.
Hon gillar bäst att ta en galopp tur med en annan häst som hon kan tävla mot.
Smeknamn: Skyler, Sky
Ålder: 6 år
Kön: Sto
Inriktning: Kapplöpning, Hoppning och en del körning
Historia: Skygaze köptes ur en rik familj som skulle ha henne som kapplöpningshäst. Skylers mamma hade varit en prisbelönt häst inom kapplöpning, så man ville testa ifall Sky hade ärft sin mammas goda egenskaper inom kapplöpning. Så när hon fyllde 3 och ett halft år sattes hon på sin första tävling för att testa hennes snabbhet. Tyvärr hade Skyler inte fått tillräckligt med träning så när skottlossningen gick blev hon totalt vett skrämd och kastade av sin ryttare. Efter det fick Skygaze rykte som "galen" och "värdelös" och det var nära att hon skulle bli avlidad ifall jag inte hittat henne i tid. Familjen som jag köpte henne från verkade inte ha något större intresse för hästen och dess välmående utan var bara efter pengarna den skulle tjäna för dem. Jag tror också att de slog och misshandlade henne vid tillfällen då hon inte presterade tillräckligt bra enligt dem. När hon kom till mig var hon en ganska orolig häst med dåliga stallvanor. Hon trippade ofta oroligt och kastade nervöst med huvudet. När man kom in i boxen strök hon genast öronen bakåt och hotade med att bitas och sparkas. Hon hade alltså inget förtroende mot människor och enligt hennes förra familj skulle man använda piskan för att visa vem som bestämmer, vilket jag absolut vägrar göra. När jag inte ville ta emot deras "tips" om hur jag skulle uppfostra Skyler så skrattade dom bara och sa att jag kommer lämna tillbaka henne före veckan är slut. Hon står idag fortfarande i mitt stall och jag har inte haft kontakt med dom efter det.
Idag litar jag på Sky och hon litar på mig. Hon är dock fortfarande väldigt otålig och blir snabbt nervös och börjar trippa i stora folkmassor. Blir hon uttråkad så kan hon släppa en och annan bakut spark. Till skillnad från Icepearl som protesterar genom att vägra gå framåt så protesterar Skyler med att antingen bocka eller ta full galopp. Med andra ord, så är fart de viktigaste för henne. Hon är lyckligast ifall hon får galoppera i full galopp förbi ängar och städer. Men får man henne att koncentrera sig på de man ber henne om så är hon underbar att rida, man måste bara ha tålamod och ge henne tydliga hjälper.
När man sköter henne så gör hon inga dumheter utan njuter av skötseln och uppmärksamheten hon får.
Hon gillar bäst att ta en galopp tur med en annan häst som hon kan tävla mot.
Sparkhero
Namn: Sparkhero
Smeknamn: Sparky
Ålder: 20 år
Kön: Valack
Inriktning: Dressyr och fritidsridning
Historia: Sparkys före detta familj sålde honom efter att de fått ett yngre sto de skulle ha som dressyrhäst. Annars hade de haft Sparkhero som dressyrhäst i många år och han hade även vunnit ett par tävlingar.
Efter att åldern på honom började växa ville de ha en yngre häst så de pensionerade honom från dressyrtävlingarna och den hårda träningen. De ville hitta ett hem åt honom där någon hade tid och pengar att ta hand om honom och inte sälja honom vidare. Jag blev intresserad av honom och bestämde mig för att gå titta på honom. Han är inte bara otroligt vacker utan även väldigt lugn och snäll. Han är också en bra läromästare och han passar både för unga och mer erfarna ryttare.
Idag tränar jag och Sparky fortfarande dressyr och vi har även deltagit i små tävlingar, men de stora tävlingarna har han lämnat bakom sig. Jag brukar mest rida ute med honom i terrängen då de verkar vara något han gillar mycket. Han brukar också få hänga med mig ut på äventyr då det verkar vara något annat han njuter av. Fast han är äldst i stallet så är han alltid beredd på att ta en ridtur och är alltid glad och full av energi. Han är inte alls lat utan trippar glatt framåt i manege och terräng. Annars är han en glad och frisk häst. Han gillar mest att ta en lugn ridtur på en lugn stig där man kan höra fåglarna kvittra.
Smeknamn: Sparky
Ålder: 20 år
Kön: Valack
Inriktning: Dressyr och fritidsridning
Historia: Sparkys före detta familj sålde honom efter att de fått ett yngre sto de skulle ha som dressyrhäst. Annars hade de haft Sparkhero som dressyrhäst i många år och han hade även vunnit ett par tävlingar.
Efter att åldern på honom började växa ville de ha en yngre häst så de pensionerade honom från dressyrtävlingarna och den hårda träningen. De ville hitta ett hem åt honom där någon hade tid och pengar att ta hand om honom och inte sälja honom vidare. Jag blev intresserad av honom och bestämde mig för att gå titta på honom. Han är inte bara otroligt vacker utan även väldigt lugn och snäll. Han är också en bra läromästare och han passar både för unga och mer erfarna ryttare.
Idag tränar jag och Sparky fortfarande dressyr och vi har även deltagit i små tävlingar, men de stora tävlingarna har han lämnat bakom sig. Jag brukar mest rida ute med honom i terrängen då de verkar vara något han gillar mycket. Han brukar också få hänga med mig ut på äventyr då det verkar vara något annat han njuter av. Fast han är äldst i stallet så är han alltid beredd på att ta en ridtur och är alltid glad och full av energi. Han är inte alls lat utan trippar glatt framåt i manege och terräng. Annars är han en glad och frisk häst. Han gillar mest att ta en lugn ridtur på en lugn stig där man kan höra fåglarna kvittra.
Asagua
Namn: Asagua
Smeknamn: Quinn
Ålder: 14 år
Kön: Valack
Inriktning: Kapplöpning, fälttävlan och en del dressyr
Historia: Asagua och Grandeeco importerades samtidigt från Spanien. De bodde i samma familj i många år och fungerade där bland annat som draghästar. Asagua gick också en del på småa dressyrtävlingar som man ordnade då och då i staden. Grandeeco kom alltid med som sällskap åt Asagua. Asagua har också lärt sig spansk skritt, och vann också en del av de små dressyrtävlingarna han gick på. Men efter att familjen blivit erbjudna att köpa större och starkare arbetshästar så sålde de Asagua och Grandeeco. När de kom till Jorvik var deras största hinder att inte få bo i samma stall längre. Familjens enda kriterier var att de två ponnyerna skulle få se varandra ofta, och de får de också då de får gå i samma hage dagligen. De sover bara inte längre under samma stall tak. När Quinn först kom till mig var han väldigt orolig och nervös. Han gnäggade oroligt och trippade rastlöst i boxen. Grandeeco och Asagua hade bott i ett litet stall familjen hade på gården där de bara fanns två andra hästar, så att komma till ett stall med 11 andra hästar verkade göra honom orolig. Speciellt när Grandeeco inte fanns i närheten som stöd så verkade Quinn väldigt förtvivlad. De andra hästarna i mitt stall verkade däremot väldigt nyfikna på den lilla ponnyn de fått som stallkamrat, då Asagua är den första ponnyn jag ägt. De visste nog inte riktigt först vad de skulle tänka och tycka om Asagua, men med tiden så verkar de börjat acceptera honom som en del av flocken.
Idag blir Asagua fortfarande lätt nervös och orolig, speciellt om man rider med honom ensam ute i terrängen så vill han snabbt svänga tillbaka till stallet. Har man Grandeeco med så är de inga problem. Jag vill att Asagua skall vänja sig vid det att man rider ut ensam utan någon kompis, eftersom jag till en stor del kommer rida mycket ute utan Daisy. De verkar hela tiden gå åt de bättre hållet, och för varje dag verkar han vänja sig mer och mer och bli mer bekväm med att vara ute och rida ensam. Han älskar att springa med andra hästar och far lätt igång ifall de finns någon annan bredvid han kan springa med. Jag har börjat funderat på ta med honom till championat då han verkar gilla att få springa bland andra. De kan vara svårt att få fart på Quinn när man är ensam ute och rider, då han gillar att lunka lungt fram i sin egen takt. Men när man väl får upp farten på honom kan de igen vara svårt att få honom att sakta ner. Jag har även funderat på att uppehålla hans goda dressyr kunskaper så de är också något vi kommer fortsätta träna på. Han är en lugn och trevlig ponny men desto mera han vänjer sig vid mig, desto mera börjar man också märka av hans busiga sidor. Han älskar att bli borstad och krafsad i pannan. Han gillar mest att rida ute med Grandeeco någonstans där de kan ta små spurter.
Smeknamn: Quinn
Ålder: 14 år
Kön: Valack
Inriktning: Kapplöpning, fälttävlan och en del dressyr
Historia: Asagua och Grandeeco importerades samtidigt från Spanien. De bodde i samma familj i många år och fungerade där bland annat som draghästar. Asagua gick också en del på småa dressyrtävlingar som man ordnade då och då i staden. Grandeeco kom alltid med som sällskap åt Asagua. Asagua har också lärt sig spansk skritt, och vann också en del av de små dressyrtävlingarna han gick på. Men efter att familjen blivit erbjudna att köpa större och starkare arbetshästar så sålde de Asagua och Grandeeco. När de kom till Jorvik var deras största hinder att inte få bo i samma stall längre. Familjens enda kriterier var att de två ponnyerna skulle få se varandra ofta, och de får de också då de får gå i samma hage dagligen. De sover bara inte längre under samma stall tak. När Quinn först kom till mig var han väldigt orolig och nervös. Han gnäggade oroligt och trippade rastlöst i boxen. Grandeeco och Asagua hade bott i ett litet stall familjen hade på gården där de bara fanns två andra hästar, så att komma till ett stall med 11 andra hästar verkade göra honom orolig. Speciellt när Grandeeco inte fanns i närheten som stöd så verkade Quinn väldigt förtvivlad. De andra hästarna i mitt stall verkade däremot väldigt nyfikna på den lilla ponnyn de fått som stallkamrat, då Asagua är den första ponnyn jag ägt. De visste nog inte riktigt först vad de skulle tänka och tycka om Asagua, men med tiden så verkar de börjat acceptera honom som en del av flocken.
Idag blir Asagua fortfarande lätt nervös och orolig, speciellt om man rider med honom ensam ute i terrängen så vill han snabbt svänga tillbaka till stallet. Har man Grandeeco med så är de inga problem. Jag vill att Asagua skall vänja sig vid det att man rider ut ensam utan någon kompis, eftersom jag till en stor del kommer rida mycket ute utan Daisy. De verkar hela tiden gå åt de bättre hållet, och för varje dag verkar han vänja sig mer och mer och bli mer bekväm med att vara ute och rida ensam. Han älskar att springa med andra hästar och far lätt igång ifall de finns någon annan bredvid han kan springa med. Jag har börjat funderat på ta med honom till championat då han verkar gilla att få springa bland andra. De kan vara svårt att få fart på Quinn när man är ensam ute och rider, då han gillar att lunka lungt fram i sin egen takt. Men när man väl får upp farten på honom kan de igen vara svårt att få honom att sakta ner. Jag har även funderat på att uppehålla hans goda dressyr kunskaper så de är också något vi kommer fortsätta träna på. Han är en lugn och trevlig ponny men desto mera han vänjer sig vid mig, desto mera börjar man också märka av hans busiga sidor. Han älskar att bli borstad och krafsad i pannan. Han gillar mest att rida ute med Grandeeco någonstans där de kan ta små spurter.
Royalking
Namn: Royalking
Smeknamn: Roy, Rocky
Ålder: 9 år
Kön: Hingst
Inriktning: Dressyr, fritidsdressyr och kapplöpning
Historia: Royalking växte upp på en ranch på en annan ö utanför Jorvik. På ranchen fanns det många andra lipizzaner hästar som hans uppfödare tränade upp för dressyr eller hoppning innan de såldes till ett nytt hem. Roys uppfödare ville göra Roy till en framgångsrik dressyrhäst så när han blev tillräckligt gammal för att bli riden började de med träningen. Uppfödaren hade själv inte den tid som krävdes för att föra honom längre in i dressyrvärlden så hon ville därför sälja Rocky till någon som hade tid och erfarenhet för det, så när han var 6 år såldes han till en familj vars dotter var en duktig dressyr ryttare. Det var meningen att hon skulle fortsätta och träna med honom och därefter börja delta i dressyr tävlingar. Det hela fick dock en tragisk vändning när dottern i familjen blev svårt sjuk och inte kunde fortsätta rida på en lång stund. Eftersom hon inte ville att Rockys dressyr kunskaper skulle gå till spillo tyckte hon att det var bättre att sälja honom till någon som kunde fortsätta upprätthålla dem, så familjen började söka efter ett nytt hem för Roy. Den nya ägaren de sålde honom till hade verkat som en bra man med goda hästkunskaper, men hans riktiga identitet hade senare kommit fram. Den nya ägaren hade inga tankar om att träna dressyr med honom, utan istället köpte han Roy och använde honom till att dra turistvagnar i olika städer. Han jobbade som draghäst i ca 2 år innan det hela entligen fick ett slut. Turister började märka att Rocky var väldigt smal och anmälde senare detta till polisen. Eftersom Roys dåvarande ägare inte ville bli fast för djurlågeri så övergav han honom i en paddock där han lämnade honom och svälta. När människor hittade honom var han ganska svag och i dåligt skick. Han skickades till veterinären där de tog hand om honom och såg till att han fick mera kött på kroppen innan de började söka ett nytt hem åt honom. Jag såg en annons om honom på nätet och blev genast intresserad över att få veta mera om hästen. 1 vecka senare importerades han till Jorviks New hillcrest där han väntade på mig att komma och söka upp honom. Idag ser han tjockare och nöjdare ut och han är alltid glad att få träffa nya människor och nya hästar. Han är otroligt social och nyfiken på allt och alla och vill alltid hänga med ut på ridturer. Han kommer bra överrens med alla i mitt stall förutom Fastfire som tycks ha lite svårt att acceptera honom förtillfället. Roy gillar att pröva Fastfires nerver genom att försöka vara den som tar makten i flocken, detta är något som Fastfire hatar och det slutar alltid med att Roy hamnar ge sig efter att Fastfire jagat iväg honom. Förutom det så kommer han bra överrens med alla hästar och han är alltid den första som hälsar när man kommer in i stallet. Han är också väldigt snälla och gosig av sig och han gillar att galppera över de långa ängarna som Jorvik har att erbjuda. Jag har också börjat träna dressyr med honom så han skulle bli lika duktig som han engång var.
Smeknamn: Roy, Rocky
Ålder: 9 år
Kön: Hingst
Inriktning: Dressyr, fritidsdressyr och kapplöpning
Historia: Royalking växte upp på en ranch på en annan ö utanför Jorvik. På ranchen fanns det många andra lipizzaner hästar som hans uppfödare tränade upp för dressyr eller hoppning innan de såldes till ett nytt hem. Roys uppfödare ville göra Roy till en framgångsrik dressyrhäst så när han blev tillräckligt gammal för att bli riden började de med träningen. Uppfödaren hade själv inte den tid som krävdes för att föra honom längre in i dressyrvärlden så hon ville därför sälja Rocky till någon som hade tid och erfarenhet för det, så när han var 6 år såldes han till en familj vars dotter var en duktig dressyr ryttare. Det var meningen att hon skulle fortsätta och träna med honom och därefter börja delta i dressyr tävlingar. Det hela fick dock en tragisk vändning när dottern i familjen blev svårt sjuk och inte kunde fortsätta rida på en lång stund. Eftersom hon inte ville att Rockys dressyr kunskaper skulle gå till spillo tyckte hon att det var bättre att sälja honom till någon som kunde fortsätta upprätthålla dem, så familjen började söka efter ett nytt hem för Roy. Den nya ägaren de sålde honom till hade verkat som en bra man med goda hästkunskaper, men hans riktiga identitet hade senare kommit fram. Den nya ägaren hade inga tankar om att träna dressyr med honom, utan istället köpte han Roy och använde honom till att dra turistvagnar i olika städer. Han jobbade som draghäst i ca 2 år innan det hela entligen fick ett slut. Turister började märka att Rocky var väldigt smal och anmälde senare detta till polisen. Eftersom Roys dåvarande ägare inte ville bli fast för djurlågeri så övergav han honom i en paddock där han lämnade honom och svälta. När människor hittade honom var han ganska svag och i dåligt skick. Han skickades till veterinären där de tog hand om honom och såg till att han fick mera kött på kroppen innan de började söka ett nytt hem åt honom. Jag såg en annons om honom på nätet och blev genast intresserad över att få veta mera om hästen. 1 vecka senare importerades han till Jorviks New hillcrest där han väntade på mig att komma och söka upp honom. Idag ser han tjockare och nöjdare ut och han är alltid glad att få träffa nya människor och nya hästar. Han är otroligt social och nyfiken på allt och alla och vill alltid hänga med ut på ridturer. Han kommer bra överrens med alla i mitt stall förutom Fastfire som tycks ha lite svårt att acceptera honom förtillfället. Roy gillar att pröva Fastfires nerver genom att försöka vara den som tar makten i flocken, detta är något som Fastfire hatar och det slutar alltid med att Roy hamnar ge sig efter att Fastfire jagat iväg honom. Förutom det så kommer han bra överrens med alla hästar och han är alltid den första som hälsar när man kommer in i stallet. Han är också väldigt snälla och gosig av sig och han gillar att galppera över de långa ängarna som Jorvik har att erbjuda. Jag har också börjat träna dressyr med honom så han skulle bli lika duktig som han engång var.
WindWay
Namn: Windway
Smeknamn: Wendy
Ålder: 10 år
Kön: Sto
Inriktning: Westernridning och kapplöpning
Historia: Windway eller wendy som hon mest kallas köpte jag från Marley efter att han beslutat sig för att sälja henne. Hon bodde hos honom i ca 2-3 år och han hade mest användt henne för fritids och western ridning. Han hade även hållit Wendy som ridlektionshäst med några andra hästar från hans gård inom westernridning för tursiter. Wendy är ett väldigt dominerande sto som vill vara den som har makten över de andra stona, det var därför Marley hamnade sälja henne efter att hon inte längre kom överrens med det andra hästarna och kunde där med inte gå i samma hage som dem. När hon kom till mig så var Nightprincess ganska förvånad över hur ett yngre sto (Wendy) genast tog platsen som ledare bland de andra stona. Tidigare har det varit Nightprincess som hållit reda på de andra stona eftersom hon är äldst, men den platsen blev snabbt tagen av Wendy. Nu mera så kommer Nightprincess och Wendy bra överrens men ifall Wendy blir för bossig så kan Night prostestera med att försöka nafsa. Windway är annars ett väldigt snällt sto men hon gillar att bråka på skoj med mig. Hon brukar ofta ta min mössa eller min handske ifall hon får tråkigt undertiden som jag borstar henne. Hon passar dock inte för ryttare som är nybrörjare eftersom hon gärna (speciellt i terrängen) höjer tempot och ifall man inte kan hålla henne under kontroll så far hon nog iväg med en som aldrig förr. Jag har planerat att ha henne som kapplöpningshäst eftersom hon verkar älska att få tävla bland andra hästar. Western ridning verkar hon också gilla så det är en annan sak vi kommer fortsätta träna på. Det bästa hon vet är att få springa i hagen en sval sommar kväll med de andra stona och tävla om vem som är snabbast.
Smeknamn: Wendy
Ålder: 10 år
Kön: Sto
Inriktning: Westernridning och kapplöpning
Historia: Windway eller wendy som hon mest kallas köpte jag från Marley efter att han beslutat sig för att sälja henne. Hon bodde hos honom i ca 2-3 år och han hade mest användt henne för fritids och western ridning. Han hade även hållit Wendy som ridlektionshäst med några andra hästar från hans gård inom westernridning för tursiter. Wendy är ett väldigt dominerande sto som vill vara den som har makten över de andra stona, det var därför Marley hamnade sälja henne efter att hon inte längre kom överrens med det andra hästarna och kunde där med inte gå i samma hage som dem. När hon kom till mig så var Nightprincess ganska förvånad över hur ett yngre sto (Wendy) genast tog platsen som ledare bland de andra stona. Tidigare har det varit Nightprincess som hållit reda på de andra stona eftersom hon är äldst, men den platsen blev snabbt tagen av Wendy. Nu mera så kommer Nightprincess och Wendy bra överrens men ifall Wendy blir för bossig så kan Night prostestera med att försöka nafsa. Windway är annars ett väldigt snällt sto men hon gillar att bråka på skoj med mig. Hon brukar ofta ta min mössa eller min handske ifall hon får tråkigt undertiden som jag borstar henne. Hon passar dock inte för ryttare som är nybrörjare eftersom hon gärna (speciellt i terrängen) höjer tempot och ifall man inte kan hålla henne under kontroll så far hon nog iväg med en som aldrig förr. Jag har planerat att ha henne som kapplöpningshäst eftersom hon verkar älska att få tävla bland andra hästar. Western ridning verkar hon också gilla så det är en annan sak vi kommer fortsätta träna på. Det bästa hon vet är att få springa i hagen en sval sommar kväll med de andra stona och tävla om vem som är snabbast.
Northmist
Namn: Northmist
Smeknamn: North,
Ålder: 12 år
Kön: Sto
Inriktning: Western och fritidsdressyr
Historia: Northmist föddes i USA på en ranch ute på landsbygden. På gården bodde också andra boskapsdjur och ett annat sto som var hennes mamma. Hennes ägare ville ha en ny häst som han kunde ha som hjälpmedel för att fösa in boskapen eftersom Norths mamma blivit för gammal för det. Så när Nortmist blev äldre och tillräckligt gammal för att bli riden började hennes ägare och använda henne för att dra vagnar, fösa in boskapsdjuren osv. En kväll när ägaren varit och ryktat de två hästarna glömde han att låsa stalldörren. Just den natten besöktes gården av några oönskade gäster. De märkte att stallet var olåst så de tog tillfället till vara och kikade in i stallet. Då fick de syn på North och hennes mamma. Den natten blev hästarna bortförda från sitt eget hem. När ägaren nästa morgon märkte vad som hänt ringde han polisen men då var det redan försent, hästarna var redan många 100 kilometer från gården. De hade blivit sålda till en rodeo där de skulle bli plågade och utnyttjade för nöjets skull. De tog 4 år innan polisen äntligen hittade North och stängde ner rodeon. Norths mamma hittades aldrig, och man misstänker att hon dog på det där hemska stället. Efter att polisen hittat Northmist förde de tillbaka henne till den ursprungliga uppfödaren. Men när hon kom fram till sitt gamla hem så kände hennes ägare inte igen henne längre. Hon var mager och smutsig och full av små sår på benen. Hennes glada personlighet hade förändras till en aggressiv och opålitlig. På grund av detta ville inte den gamla ägaren längre ha henne så han överlämnade henne till ett djur hem. Hon bodde där i ett par år och tränades där om på nytt att kunna lita på människor och bli behandlad av dem för att sedan kunna komma till ett nytt hem. Efter att Marley sätt en annons på henne köpte han henne till sin gård där hon skulle få stanna tills hon hittade ett eget hem. Jag stötte på henne när jag red förbi hans gård och blev genast förtjust i henne, och de tog inte länge fören jag köpte henne.
Idag är hon fortfarande lite bortåt dragen till personligheten. Hon är också väldigt blyg för allt som är nytt. Hon hatar höga ljud och sätter genast full fart hemåt ifall hon hör något medan vi är ute och rider. Hon är även väldigt känslig då man rider henne så ifall man tar i för hårt kommer hon nog visa sitt missnöje. Vi tricktränar väldigt mycket för att bygga upp vårt band tillsammans. Fast hon litar på mig så vill jag att hon skall kunna göra det med andra människor också, så vi rider ofta på befolkade ställen där hon får vara omkring främlingar så hon vänjer sig vid dem. Hon älskar mat så det är ett bra sätt att utnyttja för att få lära känna henne och få komma nära henne. Jag har också börjat träna lite western ridning med henne, och hittills har hon verkat gilla det väldigt mycket. Hon blir väldigt lätt nervös med nya hästar (precis som hon blir med allt nytt) och börjar snabbt och trippa. När hon var ny i mitt stall så ville hon inte alls ha något och göra med de andra hästarna och var väldigt ensam och osocial. Man kunde ofta hitta henne ståendes ensam i något hörn så långt bort från allt annat liv som som det gick, och det tog en bra tid innan hon började söka sig till de andra hästarna i hagen . Idag är hon en del av flocken men hon är fortfarande försiktig med att inte ta för mycket uppmärksamhet på sig av de andra hästarna så hon går alltid längst bak. Annars är hon väldigt lugn och snäll med bekanta människor och hästar hon känner, och med tanke på hur dåligt hon blivit behandlad så är det inte så konstigt att hon är försiktig med allt nytt. Nu när jag lärt känna henne så har även hennes busiga sidor dykt upp, och då vi galopperar genom Jorviks fina natur så brukar hon alltid släppa en och annan bock alltid då och då. Det bästa hon vet är att få ligga under ett träd en varm sommar dag och äta äpplen medan hon blir krafsad i pannan.
Smeknamn: North,
Ålder: 12 år
Kön: Sto
Inriktning: Western och fritidsdressyr
Historia: Northmist föddes i USA på en ranch ute på landsbygden. På gården bodde också andra boskapsdjur och ett annat sto som var hennes mamma. Hennes ägare ville ha en ny häst som han kunde ha som hjälpmedel för att fösa in boskapen eftersom Norths mamma blivit för gammal för det. Så när Nortmist blev äldre och tillräckligt gammal för att bli riden började hennes ägare och använda henne för att dra vagnar, fösa in boskapsdjuren osv. En kväll när ägaren varit och ryktat de två hästarna glömde han att låsa stalldörren. Just den natten besöktes gården av några oönskade gäster. De märkte att stallet var olåst så de tog tillfället till vara och kikade in i stallet. Då fick de syn på North och hennes mamma. Den natten blev hästarna bortförda från sitt eget hem. När ägaren nästa morgon märkte vad som hänt ringde han polisen men då var det redan försent, hästarna var redan många 100 kilometer från gården. De hade blivit sålda till en rodeo där de skulle bli plågade och utnyttjade för nöjets skull. De tog 4 år innan polisen äntligen hittade North och stängde ner rodeon. Norths mamma hittades aldrig, och man misstänker att hon dog på det där hemska stället. Efter att polisen hittat Northmist förde de tillbaka henne till den ursprungliga uppfödaren. Men när hon kom fram till sitt gamla hem så kände hennes ägare inte igen henne längre. Hon var mager och smutsig och full av små sår på benen. Hennes glada personlighet hade förändras till en aggressiv och opålitlig. På grund av detta ville inte den gamla ägaren längre ha henne så han överlämnade henne till ett djur hem. Hon bodde där i ett par år och tränades där om på nytt att kunna lita på människor och bli behandlad av dem för att sedan kunna komma till ett nytt hem. Efter att Marley sätt en annons på henne köpte han henne till sin gård där hon skulle få stanna tills hon hittade ett eget hem. Jag stötte på henne när jag red förbi hans gård och blev genast förtjust i henne, och de tog inte länge fören jag köpte henne.
Idag är hon fortfarande lite bortåt dragen till personligheten. Hon är också väldigt blyg för allt som är nytt. Hon hatar höga ljud och sätter genast full fart hemåt ifall hon hör något medan vi är ute och rider. Hon är även väldigt känslig då man rider henne så ifall man tar i för hårt kommer hon nog visa sitt missnöje. Vi tricktränar väldigt mycket för att bygga upp vårt band tillsammans. Fast hon litar på mig så vill jag att hon skall kunna göra det med andra människor också, så vi rider ofta på befolkade ställen där hon får vara omkring främlingar så hon vänjer sig vid dem. Hon älskar mat så det är ett bra sätt att utnyttja för att få lära känna henne och få komma nära henne. Jag har också börjat träna lite western ridning med henne, och hittills har hon verkat gilla det väldigt mycket. Hon blir väldigt lätt nervös med nya hästar (precis som hon blir med allt nytt) och börjar snabbt och trippa. När hon var ny i mitt stall så ville hon inte alls ha något och göra med de andra hästarna och var väldigt ensam och osocial. Man kunde ofta hitta henne ståendes ensam i något hörn så långt bort från allt annat liv som som det gick, och det tog en bra tid innan hon började söka sig till de andra hästarna i hagen . Idag är hon en del av flocken men hon är fortfarande försiktig med att inte ta för mycket uppmärksamhet på sig av de andra hästarna så hon går alltid längst bak. Annars är hon väldigt lugn och snäll med bekanta människor och hästar hon känner, och med tanke på hur dåligt hon blivit behandlad så är det inte så konstigt att hon är försiktig med allt nytt. Nu när jag lärt känna henne så har även hennes busiga sidor dykt upp, och då vi galopperar genom Jorviks fina natur så brukar hon alltid släppa en och annan bock alltid då och då. Det bästa hon vet är att få ligga under ett träd en varm sommar dag och äta äpplen medan hon blir krafsad i pannan.
Chipcherry
Namn: Chipcherry
Smeknamn: Cherita
Ålder: 8
Kön: Sto
Inriktning: Fritidsridning och utställning
Historia: Cherita kommer från en lugnare gård bortom Jorbergen. Hon växte upp på gården där hon lärde sig grunderna i ridning och hur man beter sig kring människor. Hon användes även som ett hjälpmedel till jordbruket och drog ofta även kärror. På gården bodde ett nygift par som även ägde (förutom Cherita då) kossor och hönor. Cherita reds och motionerades av frun på gården, men efter att hon blev gravid så stod hon mest bara i hagen i många månader. När babyn föddes tog den upp all tid och fritid som det nygifta paret hade, så det bestämde sig för att sälja alla djur de hade på gården. Jag såg en annons på Chipcherry i tidningen och blev genast intresserad av henne, så jag begav mig mot gården där paret bodde för att provrida henne. Hon var väldigt rå och rätt i obalans då ingen hade ridit på henne på en långstund, men det tog inte länge innan hon började komma ihåg vad hon lärt sig igen. Trots hennes lite sämre motion så förälskade jag mig i hennes stora steg och snälla temperament, så jag köpte henne redan nästa dag och vi satt full fart mot hennes nya hem.
Idag är Cherita i mycket bättre form då hon dagligen får motion, fast hon är fortfarande väldigt rå då det kommer till ridningen. Frun på gården lärde som sagt bara Cherita grunderna i ridning, så hon kan inte mycket mer än det. Därför har jag inte någon speciell inriktning åt henne heller eftersom jag bara tänker ha henne som en "hobby häst" då vi inte har planerat att delta i tävlingar eller så. Utställningar ställer vi dock upp i då och då eftersom Cherita har en väldigt unik färg och en fin nosprofil, så frun på gården ville alltid ta henne till utställningar men det blev sen aldrig av så jag gör det istället eftersom jag ville uppfylla hennes önskan. Cherita är även den lataste hästen jag har i mitt stall, till och med jag har ibland svårt att få henne att röra sig framåt utan att hon drar fötterna efter sig. I terrängen rör hon sig dock något bättre än hon gör på rid planen och i manegen. Enda sättet att få fart på henne är ifall någon börjar galoppera framför henne. Då blir det plötsligt full fart i bena på henne då hon gillar att springa ikapp andra, men är man ensam ute och rider ser hon igen mening med att röra sig fort framåt. Cherita älskar också mat mer än något annat, så ifall man inte är på alerten med henne då det finns en höstack eller äng i närheten så smiter hon snabbt iväg med en. Förutom det så är hon väldigt snäll och go av sig. Nu på senaste tiden då hon vant sig vid mig och blivit bekväm i mitt sällskap har hon dock blivit väldigt envis. vilket kan vara rätt problematiskt då hon är så stor och det kan bli svårt att få kontroll över henne. Hon har ett så kallat "ponny temperament" med en glimt i ögat. Blir hon uttråkad så hittar hon gärna på hyss. Hennes temperament går lite enligt dagarna, vissa dagar rör hon sig hur fint som helst vart man vill medan nästa dag kan hon få för sig att kasta av dig för att sedan springa till närmsta äng för att käka gräs. Hon kommer bra överrens med bekanta hästar, men är lite skygg för främmande. Ironiskt nog så gillar Cherry mer att umgås med mindre hästar än hon själv eftersom hon då lätt kan retas med dem utan att få något tillbaka. Det bästa Cherita vet är att få ligga under ett träd en sommarkväll och äta gräs.
Smeknamn: Cherita
Ålder: 8
Kön: Sto
Inriktning: Fritidsridning och utställning
Historia: Cherita kommer från en lugnare gård bortom Jorbergen. Hon växte upp på gården där hon lärde sig grunderna i ridning och hur man beter sig kring människor. Hon användes även som ett hjälpmedel till jordbruket och drog ofta även kärror. På gården bodde ett nygift par som även ägde (förutom Cherita då) kossor och hönor. Cherita reds och motionerades av frun på gården, men efter att hon blev gravid så stod hon mest bara i hagen i många månader. När babyn föddes tog den upp all tid och fritid som det nygifta paret hade, så det bestämde sig för att sälja alla djur de hade på gården. Jag såg en annons på Chipcherry i tidningen och blev genast intresserad av henne, så jag begav mig mot gården där paret bodde för att provrida henne. Hon var väldigt rå och rätt i obalans då ingen hade ridit på henne på en långstund, men det tog inte länge innan hon började komma ihåg vad hon lärt sig igen. Trots hennes lite sämre motion så förälskade jag mig i hennes stora steg och snälla temperament, så jag köpte henne redan nästa dag och vi satt full fart mot hennes nya hem.
Idag är Cherita i mycket bättre form då hon dagligen får motion, fast hon är fortfarande väldigt rå då det kommer till ridningen. Frun på gården lärde som sagt bara Cherita grunderna i ridning, så hon kan inte mycket mer än det. Därför har jag inte någon speciell inriktning åt henne heller eftersom jag bara tänker ha henne som en "hobby häst" då vi inte har planerat att delta i tävlingar eller så. Utställningar ställer vi dock upp i då och då eftersom Cherita har en väldigt unik färg och en fin nosprofil, så frun på gården ville alltid ta henne till utställningar men det blev sen aldrig av så jag gör det istället eftersom jag ville uppfylla hennes önskan. Cherita är även den lataste hästen jag har i mitt stall, till och med jag har ibland svårt att få henne att röra sig framåt utan att hon drar fötterna efter sig. I terrängen rör hon sig dock något bättre än hon gör på rid planen och i manegen. Enda sättet att få fart på henne är ifall någon börjar galoppera framför henne. Då blir det plötsligt full fart i bena på henne då hon gillar att springa ikapp andra, men är man ensam ute och rider ser hon igen mening med att röra sig fort framåt. Cherita älskar också mat mer än något annat, så ifall man inte är på alerten med henne då det finns en höstack eller äng i närheten så smiter hon snabbt iväg med en. Förutom det så är hon väldigt snäll och go av sig. Nu på senaste tiden då hon vant sig vid mig och blivit bekväm i mitt sällskap har hon dock blivit väldigt envis. vilket kan vara rätt problematiskt då hon är så stor och det kan bli svårt att få kontroll över henne. Hon har ett så kallat "ponny temperament" med en glimt i ögat. Blir hon uttråkad så hittar hon gärna på hyss. Hennes temperament går lite enligt dagarna, vissa dagar rör hon sig hur fint som helst vart man vill medan nästa dag kan hon få för sig att kasta av dig för att sedan springa till närmsta äng för att käka gräs. Hon kommer bra överrens med bekanta hästar, men är lite skygg för främmande. Ironiskt nog så gillar Cherry mer att umgås med mindre hästar än hon själv eftersom hon då lätt kan retas med dem utan att få något tillbaka. Det bästa Cherita vet är att få ligga under ett träd en sommarkväll och äta gräs.
Flamefall
Namn: Flamefall
Smeknamn: Flamenco, Flame
Ålder: 13
Kön: Hingst
Inriktning: Hoppning och dressyr
Historia: Flamefall kommer från det ursprungliga landet där det arabiska fullblodet avlats fram, alltså Saudiarabien. Han föddes upp i ett fint privat stall som låg någonstans i sydöstra Arabien. I stallet bodde då förutom uppfödarens hästar, 21 andra hästar som ägdes av privata ägare som hyrt en stallplats i det stora fina stallet. Flame hade redan som föl stora förväntningar av omvärlden, då han avlats fram av det finaste araberna med det bästa stamtavlorna som uppfödaren lyckas hitta. Flamenco fick sitt smeknamn efter sina steg som liknade de graciösa och smidiga man använde i dansen Flamenco. Som 3 åring flyttades han till Cairo där han blev foderhäst till ett par bekanta åt uppfödaren. Meningen var att de skulle föra honom på internationella utställningar eftersom själva uppfödaren inte hade möjlighet att resa då hon måste ta hand om sina andra hästar och hålla igång det privata stallet hon ägde. Som 4 åring var han på sin första internationella tävling som befann sig i Rom i Italien. Han kom så bra som 3 och det var därefter hans liv som utställnings och tävlingshäst började. Under de senaste 5 åren deltog han i olika tävlingar runtom i världen. Förutom utställnings häst så var han även tränad för hoppning och en aning dressyr. Hans karriär i dressyr dog dock snabbt ut då han aldrig lyckades komma på topplistorna i de stora tävlingarna, så dressyren lades åt sidan och utställningarna och hopptävlingarna blev det prioriteras istället. Hans toppresultat har som bäst varit 1a i utställningar och som 3a i hopptävlingar. 2013 var han listad som en av de dyraste hästarna i världen med ett pris på närmare 2 miljoner. På grund av hans höga ställning inom hästvärlden så väckte detta avundsjuka inom många, och människor började sprida olika falska rykten som ett försök att förstöra hans karriär. Igen av ryktena togs dock på allvar så nya försök att sabotera dök upp. Under en av de internationella hopptävlingarna 2014 som befann sig i Poland hände dock det oväntade. Undernatten då hästarna sov i tävlingsstallet hade plötsligt en stor eld brakat ut. Man misstänker att elden medvetet tänds av någon pyroman men ingen skyldig har ennu gripits. De flesta av de 11 hästarna som sov i stallet klarade sig, men de hästar som stod närmast dörren hade tyvärr ingen chans. 8 utav 11 hästar klarade sig, och Flamenco var en av dessa. Han verkade först vara helt oskadd, men efter att chocken gått över märkte paret snabbt det hemska. En stor träplanka som varit fast i taket hade under eldsvådan fallit ner på Flamenco och landat på hans nedre rygg och sedan fallit ner och träffat hans högra bak ben. Hans nedre rygg och ben var nu fulla med småa trästickor som lossnat från den brinnande plankan. Han hade dessutom fått fula 3 -gradens brännskador över ryggen/rumpan och höger bakben. Den internationella tävlingen avbröts och alla de överlevande hästarna fördes till djursjukhuset. Flamenco var 5 hela dagar på sjukhuset där stickorna från hans ben och rygg/rumpa opererades bort och de fula stora brännmärken sköttes med antibiotika. Det blev snabbt klart att Flamencos dagar som utställnings häst var över. Stora ärr förblev på hans rumpa/nedre rygg och hans högra bakben. Hopptävlingar kunde han fortfarande delta i men de förbjöds för 1 år då han inte gick att bli riden på grund av den ömma nedre ryggen och bakbenet. Uppfödarens bekanta skickade snabbt tillbaka Flamenco till den ursprungliga ägaren efter de tråkiga beskeden de fått av djurläkaren. När Flamenco väl var tillbaka till sitt barndoms med sin egentliga ägare sattes han genast på salu. Hans höga status i hästvärlden hade nu sjunkit från närmare 2 miljoner till 10 000 tusen, och på grund av att han inte längre kunde delta i tävlingar ville ägaren inte längre ha kvar honom. Han såldes först till Guldsursgård genast när han blev frisk och stod där sedan och väntade på ett nytt hem. Jag fick syn på honom en dag när jag red förbi gården och redan samma vecka köpte jag honom.
Idag är flamenco fullt frisk igen och jag tränar fortfarande hoppning med honom. Vi kan dock inte träna lika intensivt som jag skulle villa eftersom han fortfarande ibland kan vara lite öm i ryggen ifall han över anstränger den. Till skillnad från min första Arab jag ägde som var väldigt vild och livlig så är flamenco helt tvärt om. Han är en stabil häst med ett otroligt lugnt temperament som hingst. Till personligheten är han ingen ledare utan en följare, så han kommer otroligt bra överens med Fastfire som är bossen i stallet fast de båda är hingstar. Eftersom han alltid bott i stora stall så är han van vid att vara omkring hästar hela tiden, så ifall han lämnas ensam i stallet börjar han snabbt och sparka i box dörren och gnägga högt av oro. Annars är han en otroligt snäll och lugnt hingst som är go som en nalle björn. Han blir dock snabbt het då man hoppar hinder och han är väldigt framåt givande så han behöver endå en erfaren ryttare som kan hållas lugn och inte få panik fast farten snabbt går upp. Det bästa han vet är att få ligga i sin box medan någon krafsar och håller om honom.
Smeknamn: Flamenco, Flame
Ålder: 13
Kön: Hingst
Inriktning: Hoppning och dressyr
Historia: Flamefall kommer från det ursprungliga landet där det arabiska fullblodet avlats fram, alltså Saudiarabien. Han föddes upp i ett fint privat stall som låg någonstans i sydöstra Arabien. I stallet bodde då förutom uppfödarens hästar, 21 andra hästar som ägdes av privata ägare som hyrt en stallplats i det stora fina stallet. Flame hade redan som föl stora förväntningar av omvärlden, då han avlats fram av det finaste araberna med det bästa stamtavlorna som uppfödaren lyckas hitta. Flamenco fick sitt smeknamn efter sina steg som liknade de graciösa och smidiga man använde i dansen Flamenco. Som 3 åring flyttades han till Cairo där han blev foderhäst till ett par bekanta åt uppfödaren. Meningen var att de skulle föra honom på internationella utställningar eftersom själva uppfödaren inte hade möjlighet att resa då hon måste ta hand om sina andra hästar och hålla igång det privata stallet hon ägde. Som 4 åring var han på sin första internationella tävling som befann sig i Rom i Italien. Han kom så bra som 3 och det var därefter hans liv som utställnings och tävlingshäst började. Under de senaste 5 åren deltog han i olika tävlingar runtom i världen. Förutom utställnings häst så var han även tränad för hoppning och en aning dressyr. Hans karriär i dressyr dog dock snabbt ut då han aldrig lyckades komma på topplistorna i de stora tävlingarna, så dressyren lades åt sidan och utställningarna och hopptävlingarna blev det prioriteras istället. Hans toppresultat har som bäst varit 1a i utställningar och som 3a i hopptävlingar. 2013 var han listad som en av de dyraste hästarna i världen med ett pris på närmare 2 miljoner. På grund av hans höga ställning inom hästvärlden så väckte detta avundsjuka inom många, och människor började sprida olika falska rykten som ett försök att förstöra hans karriär. Igen av ryktena togs dock på allvar så nya försök att sabotera dök upp. Under en av de internationella hopptävlingarna 2014 som befann sig i Poland hände dock det oväntade. Undernatten då hästarna sov i tävlingsstallet hade plötsligt en stor eld brakat ut. Man misstänker att elden medvetet tänds av någon pyroman men ingen skyldig har ennu gripits. De flesta av de 11 hästarna som sov i stallet klarade sig, men de hästar som stod närmast dörren hade tyvärr ingen chans. 8 utav 11 hästar klarade sig, och Flamenco var en av dessa. Han verkade först vara helt oskadd, men efter att chocken gått över märkte paret snabbt det hemska. En stor träplanka som varit fast i taket hade under eldsvådan fallit ner på Flamenco och landat på hans nedre rygg och sedan fallit ner och träffat hans högra bak ben. Hans nedre rygg och ben var nu fulla med småa trästickor som lossnat från den brinnande plankan. Han hade dessutom fått fula 3 -gradens brännskador över ryggen/rumpan och höger bakben. Den internationella tävlingen avbröts och alla de överlevande hästarna fördes till djursjukhuset. Flamenco var 5 hela dagar på sjukhuset där stickorna från hans ben och rygg/rumpa opererades bort och de fula stora brännmärken sköttes med antibiotika. Det blev snabbt klart att Flamencos dagar som utställnings häst var över. Stora ärr förblev på hans rumpa/nedre rygg och hans högra bakben. Hopptävlingar kunde han fortfarande delta i men de förbjöds för 1 år då han inte gick att bli riden på grund av den ömma nedre ryggen och bakbenet. Uppfödarens bekanta skickade snabbt tillbaka Flamenco till den ursprungliga ägaren efter de tråkiga beskeden de fått av djurläkaren. När Flamenco väl var tillbaka till sitt barndoms med sin egentliga ägare sattes han genast på salu. Hans höga status i hästvärlden hade nu sjunkit från närmare 2 miljoner till 10 000 tusen, och på grund av att han inte längre kunde delta i tävlingar ville ägaren inte längre ha kvar honom. Han såldes först till Guldsursgård genast när han blev frisk och stod där sedan och väntade på ett nytt hem. Jag fick syn på honom en dag när jag red förbi gården och redan samma vecka köpte jag honom.
Idag är flamenco fullt frisk igen och jag tränar fortfarande hoppning med honom. Vi kan dock inte träna lika intensivt som jag skulle villa eftersom han fortfarande ibland kan vara lite öm i ryggen ifall han över anstränger den. Till skillnad från min första Arab jag ägde som var väldigt vild och livlig så är flamenco helt tvärt om. Han är en stabil häst med ett otroligt lugnt temperament som hingst. Till personligheten är han ingen ledare utan en följare, så han kommer otroligt bra överens med Fastfire som är bossen i stallet fast de båda är hingstar. Eftersom han alltid bott i stora stall så är han van vid att vara omkring hästar hela tiden, så ifall han lämnas ensam i stallet börjar han snabbt och sparka i box dörren och gnägga högt av oro. Annars är han en otroligt snäll och lugnt hingst som är go som en nalle björn. Han blir dock snabbt het då man hoppar hinder och han är väldigt framåt givande så han behöver endå en erfaren ryttare som kan hållas lugn och inte få panik fast farten snabbt går upp. Det bästa han vet är att få ligga i sin box medan någon krafsar och håller om honom.
Guardianangel
Namn: Guardianangel
Smeknamn: Diana
Ålder: Ca 6 år
Kön: Sto
Inriktning: Hoppning och till en viss del dressyr
Historia: Dianas bakgrund är till en stor del ett stort mysterium. Hon sågs ströva omkring mellan gränsen av Valedale och Dinodalen innan hon blev fånga tagen av några invånare från byn. Eftersom hon var så otroligt lugn och lätt hanterlig bland människor blev det snabbt klart för alla att hon inte var en vildhäst utan måste ägas av någon. Hon fick därför tillfälligt bo i Valedales stall medan skyltar om en bort sprungen häst sattes upp lite här och där kring Jorvik. Veckor blev till månader och ingen verkade sakna denna vita vackra häst. En dag när Elizabeth gick förbi stallet fick hon syn på Guardianangel. Hon skynda de sig genast hem och ringde mig. När jag svarade sa hon bara att jag skulle skynda mig till Valedale så snabbt som möjligt innan hon lade på luren igen. Efter samtalet var jag väldigt förvirrad men följde hennes order och begav mig mot byn i full fart. När jag kom fram till Elizabeths hus tog hon tag i mig i armen och puffade mig in i hennes hus innan hon stängde dörren igen. Senare förstod jag värför Elizabeth var så hysterisk. För ca 30 år sedan omkom en tjej och hennes häst från duridkoren då hon var ute på ett uppdrag i Dinodalen. Det sammanträffande med det hela vara att den vita hästen som upphittas mellan gränsen av Dinodalen och Valedale såg exakt ut som den vita hästen som flickan som omkom red på. Efter att Elizabeth berättat om detta i hennes hus begav vi oss mot stallet för att ta en närmare titt på denna mystiska häst. Elizabeth garanterade snabbt att detta var exakt samma häst som borde ha omkommit för 30 år sedan, så hur var det möjligt att Diana fortfarande var i liv? Det konstiga med det hela var att hon såg precis ut som för 30 år sedan. En djurläkare bads senare på plats för att undersöka hästen, och hon konstaterade att Diana var en frisk häst runt 6 år. så ifall detta var samma vita häst som för 30 år sedan betyder det att hon inte hade åldras en dag sedan olyckan då den vita hästen som "dog" också var 6 år gammal. Elizabeth föreslog snabbt att jag skulle adoptera Diana då det helt tydligt var något magisk med denna häst, och ifall den kom i fel händer kunde det resultera i katastrof, så jag gjorde som Elizabeth sa och tog hem denna vackra vita häst. Eftersom Diana såg precis likadan ut som den andra vita hästen för 30 år sedan, så tyckte Elizabeth att vi skulle ge henne samma namn så vi döpte henne till Guardianangel efter den andra hästen.
Efter att Diana flyttat hem till mig har jag helt tydligt märkt att det är något speciellt kring henne. Alla mina andra hästar kommer ypperligt bra överens med henne, och de accepterade henne genast att bli en del av flocken vilket är ovanligt. Det är nästan som att hon har en magisk aura över sig som gör att alla människor och djur med ett gott hjärta kommer bra överens med henne. Förutom Guardianangels mystiska historia och personlighet så fungerar hon som en vanlig hopphäst och dressyr häst. Vi tävlar mest inom hoppning men utför även en del dressyr. Hon är otroligt duktig i båda grenarna och väldigt lätt att hantera både från ryggen och nerifrån marken.
Vi funderar ofta fortfarande med Elizabeth ifall Guardinangel verkligen är samma Diana som försvann för 30 år sedan, men jag antar att det kommer förbli ett mysterium...
Smeknamn: Diana
Ålder: Ca 6 år
Kön: Sto
Inriktning: Hoppning och till en viss del dressyr
Historia: Dianas bakgrund är till en stor del ett stort mysterium. Hon sågs ströva omkring mellan gränsen av Valedale och Dinodalen innan hon blev fånga tagen av några invånare från byn. Eftersom hon var så otroligt lugn och lätt hanterlig bland människor blev det snabbt klart för alla att hon inte var en vildhäst utan måste ägas av någon. Hon fick därför tillfälligt bo i Valedales stall medan skyltar om en bort sprungen häst sattes upp lite här och där kring Jorvik. Veckor blev till månader och ingen verkade sakna denna vita vackra häst. En dag när Elizabeth gick förbi stallet fick hon syn på Guardianangel. Hon skynda de sig genast hem och ringde mig. När jag svarade sa hon bara att jag skulle skynda mig till Valedale så snabbt som möjligt innan hon lade på luren igen. Efter samtalet var jag väldigt förvirrad men följde hennes order och begav mig mot byn i full fart. När jag kom fram till Elizabeths hus tog hon tag i mig i armen och puffade mig in i hennes hus innan hon stängde dörren igen. Senare förstod jag värför Elizabeth var så hysterisk. För ca 30 år sedan omkom en tjej och hennes häst från duridkoren då hon var ute på ett uppdrag i Dinodalen. Det sammanträffande med det hela vara att den vita hästen som upphittas mellan gränsen av Dinodalen och Valedale såg exakt ut som den vita hästen som flickan som omkom red på. Efter att Elizabeth berättat om detta i hennes hus begav vi oss mot stallet för att ta en närmare titt på denna mystiska häst. Elizabeth garanterade snabbt att detta var exakt samma häst som borde ha omkommit för 30 år sedan, så hur var det möjligt att Diana fortfarande var i liv? Det konstiga med det hela var att hon såg precis ut som för 30 år sedan. En djurläkare bads senare på plats för att undersöka hästen, och hon konstaterade att Diana var en frisk häst runt 6 år. så ifall detta var samma vita häst som för 30 år sedan betyder det att hon inte hade åldras en dag sedan olyckan då den vita hästen som "dog" också var 6 år gammal. Elizabeth föreslog snabbt att jag skulle adoptera Diana då det helt tydligt var något magisk med denna häst, och ifall den kom i fel händer kunde det resultera i katastrof, så jag gjorde som Elizabeth sa och tog hem denna vackra vita häst. Eftersom Diana såg precis likadan ut som den andra vita hästen för 30 år sedan, så tyckte Elizabeth att vi skulle ge henne samma namn så vi döpte henne till Guardianangel efter den andra hästen.
Efter att Diana flyttat hem till mig har jag helt tydligt märkt att det är något speciellt kring henne. Alla mina andra hästar kommer ypperligt bra överens med henne, och de accepterade henne genast att bli en del av flocken vilket är ovanligt. Det är nästan som att hon har en magisk aura över sig som gör att alla människor och djur med ett gott hjärta kommer bra överens med henne. Förutom Guardianangels mystiska historia och personlighet så fungerar hon som en vanlig hopphäst och dressyr häst. Vi tävlar mest inom hoppning men utför även en del dressyr. Hon är otroligt duktig i båda grenarna och väldigt lätt att hantera både från ryggen och nerifrån marken.
Vi funderar ofta fortfarande med Elizabeth ifall Guardinangel verkligen är samma Diana som försvann för 30 år sedan, men jag antar att det kommer förbli ett mysterium...
Lovespell
Namn: Lovespell
Smeknamn: Lola
Ålder: 15
Kön: Sto
Inriktning: Fritidsridning
Historia: Lovespell, eller Bravesoul som hon också har kallats för är de två namnen denna häst är igenkänd för. Lovespell är hennes officiella namn, men Bravesoul har även används genom tiderna för att beskriva hennes otroliga mod. Hon föddes i Norge, där hon växte upp med sin mamma och några andra hästar. Hon levde dock ett fridfullt liv på lånad tid, då hennes uppfödare hade gjort upp ett kontrakt med en försäljare där som behövde starka hästar till den Afghanistanska armen. Så fort hon blev tillräckligt gammal och stark såldes hon som Arme häst med några andra hennes syskon.
Smeknamn: Lola
Ålder: 15
Kön: Sto
Inriktning: Fritidsridning
Historia: Lovespell, eller Bravesoul som hon också har kallats för är de två namnen denna häst är igenkänd för. Lovespell är hennes officiella namn, men Bravesoul har även används genom tiderna för att beskriva hennes otroliga mod. Hon föddes i Norge, där hon växte upp med sin mamma och några andra hästar. Hon levde dock ett fridfullt liv på lånad tid, då hennes uppfödare hade gjort upp ett kontrakt med en försäljare där som behövde starka hästar till den Afghanistanska armen. Så fort hon blev tillräckligt gammal och stark såldes hon som Arme häst med några andra hennes syskon.
Daisys hästar
Skymagic
Namn: Skymagic
Smeknamn: Sky, Skybollen
Ålder: 20 år
Kön: Hingst
Inriktning: Fritidsridning, (kapplöpning)
Historia: Jag hade bestämt mig köpa min första egna häst för jag orkade inte mera hyra hästar. Jag hade då inte ännu så mycket pengar så jag kunde inte köpa en ung vältränad häst. Istället bestämmde jag mig för att köpa en häst från en häst marknad var de hästar som stod där hade sin "sista chans" att få ett hem innan de skulle avlivas. Där träffade jag på Sky, jag var genast bunden till hans vackra färg och hans dysterhet. Det verkade som att Sky hade gett upp hoppet och därför ville jag hjälpa honom och ge honom ett hem, fast de flesta sa att "de blir inget av honom mera" eftersom han började bli gammal och inte längre var i lika bra form som han engång var.
Jag vet inte vad hade hänt i Skys liv men han var mycket skygg, speciellt vid kontakt med människor och andra djur. Genast om någon gick nära honom försökte han sparka, bita eller springa iväg. De tog en tid före jag fick hans förtroende men jag hade inte tänkt ge upp. Jag skulle visa för alla att Sky kunde bli en bra häst. De svåraste var ändå att börja rida på honom för att han fick panik och började bocka, stegra eller skena. När han började förstå att de var ingen fara och de fanns inget att vara rädd för, börja de gå bättre. I början ville han inte lyda mina kommandon eller vad jag sa. Han tvärstannade framför varenda lilla guppa eller sten, gick i lås när andra ryttare kom emot och började skena iväg från höga ljud men så småningom började han vänja sig vid sin nya omgivning.
För att han var min första egna häst började jag kapplöpa med honom och delta i race, nog för att jag snabbt märkte att de inte var något för Sky då han heldre lunkade lungt framåt. Ibland kunde han även tvärstanna mitt i racen som protest. Så när jag fick min andra häst så började jag bara och rida fritidsridning med honom. Han trivs inte hemskt mycket med andra hästar utan i hagen spenderar han sin tid ensam i något hörn. Samma är det med människor, den enda han vågar låta sig klappas av är mej och Rebecca fast helst vill han inte alls bli klappad. Sky tycker ändå mycket om att gå ute på en ridtur någonstans var ingen annan är, där kan vi spendera nästan hela dagen och bara ta de lugnt. Fast han ennu är lite skygg och envis är han en mycket snäll och lugn häst när man lär känna honom <3.
Smeknamn: Sky, Skybollen
Ålder: 20 år
Kön: Hingst
Inriktning: Fritidsridning, (kapplöpning)
Historia: Jag hade bestämt mig köpa min första egna häst för jag orkade inte mera hyra hästar. Jag hade då inte ännu så mycket pengar så jag kunde inte köpa en ung vältränad häst. Istället bestämmde jag mig för att köpa en häst från en häst marknad var de hästar som stod där hade sin "sista chans" att få ett hem innan de skulle avlivas. Där träffade jag på Sky, jag var genast bunden till hans vackra färg och hans dysterhet. Det verkade som att Sky hade gett upp hoppet och därför ville jag hjälpa honom och ge honom ett hem, fast de flesta sa att "de blir inget av honom mera" eftersom han började bli gammal och inte längre var i lika bra form som han engång var.
Jag vet inte vad hade hänt i Skys liv men han var mycket skygg, speciellt vid kontakt med människor och andra djur. Genast om någon gick nära honom försökte han sparka, bita eller springa iväg. De tog en tid före jag fick hans förtroende men jag hade inte tänkt ge upp. Jag skulle visa för alla att Sky kunde bli en bra häst. De svåraste var ändå att börja rida på honom för att han fick panik och började bocka, stegra eller skena. När han började förstå att de var ingen fara och de fanns inget att vara rädd för, börja de gå bättre. I början ville han inte lyda mina kommandon eller vad jag sa. Han tvärstannade framför varenda lilla guppa eller sten, gick i lås när andra ryttare kom emot och började skena iväg från höga ljud men så småningom började han vänja sig vid sin nya omgivning.
För att han var min första egna häst började jag kapplöpa med honom och delta i race, nog för att jag snabbt märkte att de inte var något för Sky då han heldre lunkade lungt framåt. Ibland kunde han även tvärstanna mitt i racen som protest. Så när jag fick min andra häst så började jag bara och rida fritidsridning med honom. Han trivs inte hemskt mycket med andra hästar utan i hagen spenderar han sin tid ensam i något hörn. Samma är det med människor, den enda han vågar låta sig klappas av är mej och Rebecca fast helst vill han inte alls bli klappad. Sky tycker ändå mycket om att gå ute på en ridtur någonstans var ingen annan är, där kan vi spendera nästan hela dagen och bara ta de lugnt. Fast han ennu är lite skygg och envis är han en mycket snäll och lugn häst när man lär känna honom <3.
Darkangel
Namn: Darkangel
Smeknamn: Darky & Angel
Ålder: Man är inte helt säker men något mellan 10-15 år
Kön: Sto
Inriktning: Hoppning, fälttävlan
Historia:
Detta kanske är en lite märklig berättelse, men den första gången jag mötte Darkangel var när jag var på en kvällstur med Skymagic. För att Skymagic inte tycker om att rida nära civilisation brukar vi rida i Jorviks skogar och lugna natur, den här gången bestämde vi oss att ta en tur i Firgrove. Det var annars en helt normal kväll tills ett starkt ljud och ljus brakade till nära oss vid Äppellunden. Jag trodde att det var en blixt som slagit ner och gick mot stranden för att kolla att allt var okej. Det som jag inte tänkt mig att jag skulle hitta var en häst utan ryttare. Det märkliga var också det att Skymagic var helt lugn, oftast när han träffar nya hästar är han rastlös och brukar oftast försöka bita den främmande hästen, men något med denna häst var annorlunda. Jag tog hästen med mig och på väg mot stigen som leder tillbaka hem märkte jag ett par mycket stora fjädrar, vilka jag ännu inte idag vet varifrån det kunde ha kommit. P.g.a. hennes svart vit fläckiga päls, de underliga fjädrarna jag hittade på vägen hem, och hennes mystiska inträde bestämde jag mig för att kalla henne för Darkangel. Jag försökte hitta ifall hon var märkt någonstans på hennes kropp så jag skulle ha kunna tagit reda på vem som äger henne, men inga hittades så jag placerade istället lappar och frågade runt omkring, Tiden bara gick och ingen verkade längta efter henne eller sakna en häst. Tillslut så blev hon bara en av mina hästar och så fick jag min andra häst Darkangel.
Darkangel är mycket tam och jag har aldrig märkt att hon inte skulle tycka eller inte komma överens med andra. Alla människor, hästar och andra djur verkar gilla henne och hon gillar dem. Darkangel är mycket lugn och alltid på gott humör men när man rider över fälten och annars också ute märker man hur hon bara lyser av glädje och iver. Speciellt när hon hoppar över hinder känns det som man bara flyger över hindren. Därefter märkte jag snabbt vad Darkangel mest av allt älskar, alltså hoppning. Vi har därför deltagit i tävlingar och championat var hon har lyckats bra i. Hon älskar mycket att få uppmärksamhet och skötsel, och dessutom har jag märkt att mitt stall är lugnast när hon är närvarande. Jag undrar ibland om hon verkligen är en normal häst eller kanske något annat som en fallen pegasos, men det är nog bara mina fantasier...
Smeknamn: Darky & Angel
Ålder: Man är inte helt säker men något mellan 10-15 år
Kön: Sto
Inriktning: Hoppning, fälttävlan
Historia:
Detta kanske är en lite märklig berättelse, men den första gången jag mötte Darkangel var när jag var på en kvällstur med Skymagic. För att Skymagic inte tycker om att rida nära civilisation brukar vi rida i Jorviks skogar och lugna natur, den här gången bestämde vi oss att ta en tur i Firgrove. Det var annars en helt normal kväll tills ett starkt ljud och ljus brakade till nära oss vid Äppellunden. Jag trodde att det var en blixt som slagit ner och gick mot stranden för att kolla att allt var okej. Det som jag inte tänkt mig att jag skulle hitta var en häst utan ryttare. Det märkliga var också det att Skymagic var helt lugn, oftast när han träffar nya hästar är han rastlös och brukar oftast försöka bita den främmande hästen, men något med denna häst var annorlunda. Jag tog hästen med mig och på väg mot stigen som leder tillbaka hem märkte jag ett par mycket stora fjädrar, vilka jag ännu inte idag vet varifrån det kunde ha kommit. P.g.a. hennes svart vit fläckiga päls, de underliga fjädrarna jag hittade på vägen hem, och hennes mystiska inträde bestämde jag mig för att kalla henne för Darkangel. Jag försökte hitta ifall hon var märkt någonstans på hennes kropp så jag skulle ha kunna tagit reda på vem som äger henne, men inga hittades så jag placerade istället lappar och frågade runt omkring, Tiden bara gick och ingen verkade längta efter henne eller sakna en häst. Tillslut så blev hon bara en av mina hästar och så fick jag min andra häst Darkangel.
Darkangel är mycket tam och jag har aldrig märkt att hon inte skulle tycka eller inte komma överens med andra. Alla människor, hästar och andra djur verkar gilla henne och hon gillar dem. Darkangel är mycket lugn och alltid på gott humör men när man rider över fälten och annars också ute märker man hur hon bara lyser av glädje och iver. Speciellt när hon hoppar över hinder känns det som man bara flyger över hindren. Därefter märkte jag snabbt vad Darkangel mest av allt älskar, alltså hoppning. Vi har därför deltagit i tävlingar och championat var hon har lyckats bra i. Hon älskar mycket att få uppmärksamhet och skötsel, och dessutom har jag märkt att mitt stall är lugnast när hon är närvarande. Jag undrar ibland om hon verkligen är en normal häst eller kanske något annat som en fallen pegasos, men det är nog bara mina fantasier...