Ibland så är det bästa alternativet att ge uppEfter ett springande på 48 gånger av Valentines racet så kan man lätt säga att man fått nog. Racet var helt okej de första 3 - 10 gångerna, vid 15 började man dock bli lite lätt irriterad. Efter 25 började man riva av sig håret och vid 38 sjönk livslusten med 11,½ % medan man vid 47 började undra över livets egentliga mening. När man äntligen nådde talet 48 så fanns det inte mycket kvar av en, då en del av ditt indre dog på vägen. Vi tappade bland annat vår värdighet och vår framtid någonstans när vi sprang racet, så ifall ni hittar dem så vänligen returnera dom tillbaka oss. Jag lyckades endå på nåt sätt överleva, men de satte livslånga ärr i mig. Rebecca hade dock inte lika bra tur, för hon lyckades aldrig springa i mål den där 48 gången, och det tog hårt på henne. Detta är det sista jag har kvar från henne. Så Rebecca hoppade i havet och sågs aldrig mer, legenden säger att hon fortfarande simmar runt någonstans mellan öarna av Jorvik. Om man ställer sig på bryggan och lyssnar riktigt noga sägs det att man kan höra hennes ekande röst som skriker "NÄÄE". En del påstår att de till och med sätt skymten av henne. men det tvivlar jag på. - Rebecca & Daisy
3 Comments
|
Kategorier
Alla
Arkiv
September 2018
Länkar |